Landet bortom haven slutläst

Landet bortom haven av Tamara McKinley

Landet bortom haven är nu slutläst och det har varit både en spännande läsning samtidigt som det känts som en historielektion på ett sätt. Denna bok tar upp mycket av historien om det som hände i Australien, och England, under den här tiden. Det otroligt hårda klimatet som var för både straffångar och nybyggare som kom med den första flottan till Australien och hur aboriginerna påverkades då och för alltid av denna tid. 

Boken börjar med att vi får möte de olika personerna i boken och att Jonathan Cadwallder följer med på kapten Cooks forskningsresa till Tahiti och senare Australien och Nya Zeeland. Det är under denna resa som Australien tas i Engelskt anspråk och blir en koloni under den Engelska kronan. Detta för med sig stora förändringar för alla involverade. 

Innan denna bok hade jag hört talas om fängelsefartygen man använde sig av i väntan på att man hittade en lämplig fängelsekoloni att deportera fångarna till. Man kan ju tänka sig att det var hårt och jobbigt redan i dem men boken hjälper en att se hur förskräckligt det måste ha varit i dessa skepp som blev fängelser eftersom de inte var sjödugliga längre. Att sedan deporteras till Australien där inget finns och den kunskap som förs med är tjuveri av olika slag istället för bönder som kan bruka marken måste ha varit fruktansvärt både för nybyggarna och straffångarna. 

Eftersom den familj som man framför allt får följa är familjen Penhalligan, som både är nybyggare och straffånge, får man en bred inblick i hur livet i Sydney var under denna tiden. Systern Susan är gift med en av prästerna som följer med och lever som fria medborgare i detta land. Hennes bror Billy har blivit dömd för smuggleri och lever först på fängelsefartygen för att sedan bli deporterad till Australien. Båda kommer med första flottan och börjar sina liv i Australien där de försöker överleva svält och oförrätter. Eftersom Susans svåger är fältmarskalk och kronjurist vilket ger Billy en högre status bland fångarna, så länge han förvaltar den väl. 

Jag tycker att denna bok är väl värd att läsa. Både spännande och hemsk (med tanke på de människoöden som beskrivs). Den levande gör historien på ett mycket bra sätt och får en att vilja läsa mer. På ett sätt skulle hela boken ha kunnat handla om aboriginernas liv, boken börjar ju ändå i kakadu för 50 000 år sedan och sedan på 1700-talet innan engelskmännen kom dit. När jag läser dessa delar känner jag hur bara det skulle kunna bli en bok och att det kanske hade varit bättre om det var tre familjer vi fick följa (överklass familjen Cadwallder, familjen Penhalligan/Collinson och en aboriginfamilj istället för bara de två första). Annars saknar jag inte så mycket i berättelsen. Visst kan jag tycka att Susan ger sig och förlåter lite väl fort och mycket vilket mer känns som att författarinnan bara vill skriva ett slut och få det överstökat vilket är synd (när ni läst boken förstår ni vad jag menar) och att Jonathan som egentligen ska framstå som stark mer verkar tam och ögontjänare. 

Betyg: Spännande historieläsning i romanmiljö.  

Skriven: 2007 

ISBN: 9789137129969 

Kaffe med rån utläst

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg 

Ja nu har jag äntligen både läst ut och satt mig ner för att skriva om boken Kaffe med rån. Denna bok är ju lite av en deckare från en rånligas perspektiv och inte vilken liga som helst utan en pensionärsliga. Några äldre som aldrig tidigare har hållit på med olagligheter sitter i servicehuset och ser ett program som visar hur det är i ett svenskt fängelse. Och hör och häpna så är det nog bättre där. För på servicehemmet är de inlåsta, måste gå och lägga sig vid kl 20 och maten är plastig och oätligt. På fängelset verkar den vara mycket bättre så vips bestämmer de sig för att be gå brott som gör att de hamnar i fängelse istället för på servicehemmet. Sagt och gjort så startar pensionärerna Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta en stöldturne. Fast riktigt som man tänkt sig blir det ju inte förstås... 

Ja vad ska man säga om denna bok? Den ger en syn på människors värde (för visst kan man tycka att det borde vara bättre att vara äldre än brottsling på ett fängelse) som annars inte riktigt kommer fram i några böcker och hur de privata aktörerna utnyttjar detta för att tjäna pengar. Inte för att det är det boken handlar om utan det är ju något som skapar pensionärsligan. Utan servicehemmet och att de är missnöjda med det skulle de aldrig känna ett behov av att ge sig in på brottets bana. Och det är det som fastnar mest hos mig ändå. Att pensionärerna ger sig ut på på ett riktigt äventyr. För ett äventyr är just vad det är! De vet inte riktigt hur det kommer gå eller vad som händer här näst för ingen av dem har gjort något liknande innan. De tar ett språng ut i ett försök att få en bättre och roligare tillvaro och som alltid är resan dit minst lika rolig som målet. I alla fall tycker jag det för boken får en att skratta och dra på smilbanden lite här och där. 

Visst är det roligt att läsa en bok som är helt annorlunda än andra böcker man läst (jag har i alla fall aldrig tidigare läst om en pensionärsliga som startas i ett servicehem) och denna bok är en sådan. Det är intressant att se hur problem löses och hur de tar sig an större och större kupper. Problemen som uppkommer och hur allt får sin lösning. Eller får det det? 

Jag ska inte skriva hur den slutar eller så men boken är väl värd att läsa. Kanske under sommarsemester i en hängmatta? Och efter kanske men fått inspiration för att starta en egen liga... Vem vet. 

Betyg: Rolig läsning där allt inte är som det ser ut. 

Skriven: 2012 

ISBN: 9789137138503 

Surt sa räven om rabarberna

Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Nu har jag läst och skrattat åt hur tokigt allt kan bli. Surt sa räven om rabarberna var en rolig bok och en liten feelgood roman som man kan läsa och pigga upp sig med. Det är ju alltid trevligt att ha sådana på lager. Att den dessutom är väldigt lättläst med lagom långa kapitel är ju naturligtvis ett plus. 

Boken handlar om Gunnar och Berta som har flyttat in till en lägenhet i Simrishamn efter många år i hus. De saknar sin trädgård och är så glada åt sin kolonilott dit de cyklar nästan varje dag tillsammans med sina nya vänner Konrad och Hjördis, som har kolonilotten bredvid. Här funderar de på vilka växter de ska så och plantera och livet verkar vara riktigt enkelt och trevligt. Men så blir det ju ett missförstånd med Gunnar i mitten bara därför att han köpte en blomma till Berta men skulle skoja till det. Och missförståndet växer tills den får sitt egna lilla liv bland kolonilotterna. Hur ska Gunnar klara ut detta? 

Fast Gunnar är allt inte den enda som har en hemlighet utan det har Berta och Hjördis också. Men ska två tanter verkligen ge sig ut på det äventyr de funderar på? 

Ja det är en bok med många förvecklingar och hemlighetsmakeri. Gunnar för att han försöker skydda och Berta och Hjördis för att de undrar om de har styrkan och modet att våga stå på egna ben. De alla beskrivs med värma och lyfts fram som vardagshjältar i den lite vilda värld en kolonilottsförening verkar vara :). De dråpligheter som händer på grund av missförstånd och hemlisar är ju roliga att följa och ibland skrattar man högt åt de situationer som uppkommer. För det blir ju tokigt lite här och där om man säger så. 

För mig är detta en bok man kan ta fram en lite tråkig dag då man vill skratta. Det vill man väl i och för sig alltid men ibland vill man det lite extra och då kan man ta fram denna bok. Den bjuder nämligen på igenkänning och dråpliga situationer som man själv mycket väl skulle kunna hamna i någon gång någon stans. Det kanske också just igenkänningen som roligare och man tar till sig boken på ett annat sätt än en bok man inte riktigt kan relatera till. Åldern har ju inte riktigt något med livet och saker som händer i det att göra. Klokare kanske man blir med erfarenhet men det är ju just hur man förhåller sig till den klokheten som skapar de situationer man hamnar i. Därför kan vi nog alla känna igen oss på ett eller annat sätt och tänka: "Det där skulle också kunna hända mig..." 

Efter att ha lagt ner denna bok funderar jag på vilken bok av författarinnan jag kommer läsa härnäst. För att det kommer bli någon mer är jag helt säker på... 

Betyg: Rolig bok med igenkänning som är värd att läsas. 

Skriven: 2012 

ISBN: 9789173553001 

Boktjuven

Boktjuven av Markus Zusak 

Nu har jag läst ut Boktjuven och det är en riktig lite tegelsten, den är ju ganska så tjock med sina nästan 600 sidor. Så inget för nybörjar läsaren precis. Men med ett engagerande ämne så flyger man nästan fram över sidorna och det går ganska snabbt att läsa, för man vill ju veta hur det går även om man får en tjuvtitt redan i början av boken.  

Boken handlar om Liesel Meminger som lämnas över till fosterfamiljen Hans och Rosa Hubermann av sin mamma. Allt för att försöka skydda henne eftersom mamman blir förföljd i Tyskland därför att hon är kommunist, eller i alla fall anses vara det. Pappan är inte med alls men allt pekar mot att han redan tagits till ett koncentrationsläger på grund av att han är kommunist och alltså oliktänkande. Första gången vi möter Liesel så gör vi det på ett tåg till München. Där på en kall tågbänk dör nämligen hennes bror och världen faller samman. Den händelsen förföljer Liesel under hela boken på ett eller annat sätt men ger henne kanske också den styrka som hon behöver för att ta sig vidare själv i den nya staden och fosterfamiljen. Det är också här vi förstår att berättaren av denna berättelse är Döden, som kommer passera i Liesels liv flera gånger. Döden som tar upp själarna och för bort dem från det jordiska livet men som ibland stannar upp och ser sig omkring och på så sätt får denna berättelse att berätta. 

Att det är just Döden som har fått rollen som berättare är ganska passande med tanke på att så många människor dog under 2:a världskriget på så många olika ställen. Döden kan med lätthet fläta ihop de olika händelserna och framföra små glimtar av den värld Liesel lever i och som hon kanske inte själv alla gånger vet om. Sedan gör det naturligtvis att boken skiljer sig från andra böcker för hur många av dem har Döden som berättare? Jag har inte läst någon annan i alla fall. Att få en liten inblick och följa Dödens arbete är trotts allt helt nytt men också en intressant aspekt av boken. För visst måste Döden också kunna ha tankar och känslor? Här kommer de fram lite och är lagom för att föra berättelsen framåt. Det är helt klart ett intressant sätt att berätta berättelsen och ger i alla fall Markus Zusaks syn på hur Döden är... 

Boken i sig tar ju inte upp ett direkt nytt ämne i bokform. 2:a världskriget har det skrivits om på olika sätt i olika romaner sedan det tog slut. Det som är annorlunda i denna bok, förutom att Döden är berättaren, är att vi får följa en ganska så vanlig tysk familj under kriget när bomberna faller över staden och judar och oliktänkande tvingas marschera fram och tillbaka genom staden. Den skildrar helt enkelt det osäkra livet i Tyskland där man inte visst vad man fick göra/säga eller tänka. Nu är just Liesels fosterfamilj vanlig utåt men på insidan, innanför husets väggar, är de ovanligare. För de gömmer en jude i källaren. Men det är något ingen av dem visar eller ens tänker på utanför huset. För vad som skulle hända om någon kom på dem vill de helst inte tänka på, än mindre uppleva. Men det är just detta liv innanför och utanför husets väggar på en gata som heter Himmel Strasse i Molching utanför München som berättelsen utspelar sig och som vi får veta allt om. 

Saknar jag då något? Nej boken är bra skriven och får en att vilja läsa vidare om vad som kommer hända och hur kriget kommer närmare det lilla huset på Himmel Strasse. Visst kan inte allt tas upp och det finns ju så mycket mer att berätta. Men därför finns det ju också fler böcker. Fast när jag tänker efter så är det faktiskt något jag saknar och gärna hade velat ha lite mer av och det är att det gärna hade fått stå lite mer om vad som hände sedan. För vad hände sedan? Vilka öden fick de överlevande egentligen? Det hade jag gärna haft lite mer om. 

Betyg: Bra bok som får en att vända blad. 

Skriven: 2005 

ISBN: 9789186587833  

Kung Liljekonvalj av dungen slutläst

Kung liljekonvalj av dungen av Maria Lang 

Kung liljekonvalj av dungen är nu utläst och redo för en recension och tillskillnad från annars så kommer det också vara lite jämförelser med filmen som gick igår på TV4. Spännande spännande! Som vanligt måste jag erkänna att jag tycker om Maria Langs lite myspusseldeckare som påminner ganska mycket om myspusseldeckardrottningen Agatha Christies böcker. Så jag slukade naturligtvis även denna bok med hull och hår, även om jag var besviken över att min favorit karaktär Puck inte är med i boken alls mer än att hon nämns i början. Men på ett sätt var det trevligt att få en bredare bild av Christer Wijk som man annars inte får eftersom det i vanliga fall är Puck som är huvudpersonen i böckerna. Här fick man istället följa Christers arbete och tankar vilket man i andra böcker inte får ta del av och en mer utförlig karaktär av Christer tas fram. Roligt tycker jag även om jag saknar min favorit Puck! 

Som vanligt framträder ett samhälle med människor som är knutna på olika sätt till varandra fram i Maria Langs bok precis som vanligt. Vi får en känsla för hur alla är och hur de beter sig. Vilka personer vi har att göra med, eller Christer har att göra med. Att få tillräckligt mycket utan långa beskrivningar som bara gör att jag vill sova är en konst och det är en konst som jag tycker Maria Lang gör bra här. 

Boken handlar om en bruds spårlösa försvinnande dagen före sitt bröllop i Skoga där Christer är uppvuxen. Christer är hemma för att gå på detta bröllop med sin mamma som är gudmor till Anneli, den blivande bruden. Men när bruden är försvunnen ställs allt på ända. Vart kan hon ha tagit vägen för hon kan ju inte ha gått upp i rök i blomsterhandeln. Eller? Christer börjar så smått undersöka vad som har hänt henne och hamnar mitt i en mordutredning. Men när alla tycks ljuga och undanhålla information vem kan han då lita på talar sanning? Frågorna rullas upp en efter en och ingen får ett ordentligt svar. Och hur passar liljekonvaljerna in i allt ihop? Är de en ledtråd eller en bagatell?

Som ni förstår finns det mycket att bita i här och jag börjar direkt med att säga att nej jag lyckades inte klura ut vem det var som var mördaren innan allt började avslöjas. Kanske blir jag aldrig en bra deckare eftersom jag blir så uppslukad och inte själv sitter och funderar vad jag fått reda på utan skyndar vidare i boken hungrig på sanningen. I vilket fall som helst så var den spännande och jag såg fram emot att se filmen efter, vilket blev lite av en besvikelse om jag ska vara helt ärlig för den följde inte boken speciellt bra...

Så som ni förstår tyckte jag om boken men var inte överförtjust i filmen. Varför kan man då fråga sig. Jo därför att de ändrat lite väl mycket helt enkelt. Att saker måste ändras för att få plats inom den tid de har till förfogande förstår jag också. Men det finns vissa saker jag tycker var helt fel och där man faktiskt kunde ha följt boken bättre. Låt mig ta några exempel: 

1. Hur Skoga ser ut och hur vissa bor. Som Fanny, blomsterhandelns ägarinna, och Lars-Ove, vän till bruden, som bor i kolonistugeområdet bor nu mitt i stan. Varför denna ändring? Att de bor i kolonistugeområdet är en del av upplösningen... 
2. Att Sebastian Pretén är ungkarl i boken och rädd för sina systrar inte att han är gift. Gav det verkligen filmen någonting? 
3. Början på filmen är inte alls som början i boken. Om jag måste välja är detta det som gör mig mest upprörd. I filmen verkar ingen veta att hon är borta förrän hon inte kommer till kyrkan medan i boken är alla oroliga och upprörda redan dan innan då hon försvann och bröllopet ställs in under bröllopsdagen. Nu verkar det bara konstigt att ingen "visste" om att hon var borta och blev orolig och eftersom alla intygar att det inte alls var likt henne borde de varit oroligare tidigare. 
4. Att Puck och Eje är med i filmen fast de inte är det i boken. Kan förstå varför eftersom det ju är Puck filmerna handlar om, och morden hon är med om, men samtidigt blir det konstigt. Om de inte var med hade kanske tid funnits för att följa boken bättre? 

Ja det var mina synpunkter på filmen som jag såg direkt efter att jag läst boken. Vill bara säga att jag tyckte filmen var trevlig men nu utgick jag från boken och inte något annat. 

Boken är läsvärd och trevlig. En riktig mysdeckare som kan vara en bra bokstart i ens början av att läsa deckare. Visst är mord mord men det är också skillnad på hur morden beskrivs och det är detta som gör dessa böcker till mysdeckare för mig. 

Betyg: Bra mysdeckare i svensk miljö som ger mersmak... 

Sveriges vägatlas

Motormännens Sverige vägatlas

Visst kan man fråga sig varför jag idag vill ta fram en vägatlas i bloggen. Men det har sin förklaring och den är att vi var ute och bilade i Sverige för några veckor sedan. En riktigt härlig roadtrip där vi inte planerat något speciellt alls utan körde bara runt. Men om man inte stannar vid turistinformationer hur får man reda på roliga ställen att stanna på? Jo man tittar i sin vägatlas som förutom att den leder en rätt på småvägarna också ger tips på vad det finns att titta på. Fantastiskt! Man behöver ingen guidebok eller liknande (i alla fall inte om du inte vill läsa om de olika sakerna innan du kommer fram för i Sverige finns ju trevliga skyltar att läsa överallt till min familjs stora skräck eller som de säger "Vi kommer ju aldrig härifrån för att du ska läsa allt") utan endas denna bok.

Betyg: Ett måste i bilen! 

Skriven: 2009 

ISBN: 9789174310023 

Mackor

Mackor av Jonas Cramby

I boken Mackor finns det många härliga recept på mackor från både långtbort och nära. Uppdelningen i boken är bra gjord där varje kapitel handlar om ett visst sorts bröd (som man naturligtvis får receptet på så man kan baka) och sedan följer olika recept på olika mackor och sist är det såser och dressingar som passar till just dessa mackor. Sedan börjar det om med ett nytt bröd. Jag tycker att det är bra att ha allt samlat som hör till samma receptgrupp så denna uppdelning passar mig bra. 

Bilderna i boken är väldigt fina och man kommer inte långt innan det börjar vattnas i munnen och man känner sig hungrig eller i alla fall sugen på en macka med mycket innehåll. Åh de ser ju så goda ut och jag vill ha en nu! Men då tar det stopp. De flesta recepten har många olika ingredienser och inte har jag allt det hemma, inte samtidigt i alla fall, så innan man kan göra något i boken behöver man handla. Inget konstigt egentligen men det känns ju lite tråkigt när man vill ha något i den just nu men så måste man ut och handla och sedan baka brödet som tar några timmar. Här gäller det med andra ord att ha framförhållning så att man i god tid börjar och kan få njuta av en god macka. 

I Norge så har de flesta med sig macka till lunch så den här boken borde verkligen bli populär i Norge. Och med dessa smörgåsar så borde lunchmackan bli popis även i Sverige kan jag tycka! För mig har den vuxit i alla fall. Nu är man riktigt sugen på en god macka på hembakat bröd och med massa gott i. Måste bara iväg och handla först. 

Betyg: Mums säger jag bara! 

Skriven: 2014 

ISBN: 9789127137592 

Plåtslöjd

Plåtslöjd av Kalle Forss och Gunnar Jeppsson

I boken Plåtslöjd får vi en massa förslag till pyssel och skapande man kan göra med plåt. Men innan man kommer till de olika projekten kan det vara bra att läsa på om verktygen, teknikerna och kanske framförallt säkerheten i sidorna längst fram. Plåt kan ju vara ganska så vass när man har klippt och pysslat med den så det kan vara en bra ide att vara försiktig och använda verktygen rätt. Sedan kommer vi till de olika projekten som är allt ifrån att göra blommor av gamla kapsyler till att göra sin egna sopskyffel. 

Det här är en trevlig bok som man kan få mycket inspiration ifrån och många roliga idéer. Mallar finns till de svårare sakerna som behöver vara mer exakta än vad en blomma behöver vara vilket är bra. Men jag personligen saknar fler illustrationer. Att bara se det färdiga resultatet går bra om man bara ska samla allt i en gryta, röra runt, hälla ut och sedan är det klart. Men när det är lite mer än det är illustrationer alltid trevliga att ha för att se mer exakt hur man ska göra och var. Det saknar jag faktiskt här. Visst finns instruktionerna för de olika teknikerna i början av boken men där finns inte heller några illustrationer... 

Vill man pyssla med plåt och få inspiration är denna bok ett bra val. Men lite van vid plåt som material ska man nog ändå vara eftersom jag får känslan av att denna bok inte är för novisen...

Betyg: Rolig bok men saknas endel illustrationer som jag skulle vilja ha.  

Skriven: 2014 

ISBN: 9789197969178 

Baka steg för steg

Baka steg för steg av Clara Lidström och Annakarin Nyberg

Illustrationer av Katy Kimbell och Li Söderberg

Baka steg för steg är en enkel bakbok som är gjord så att alla kan baka i köket utan att behöva be om hjälp (mer än möjligtvis av att någon läser receptet för en och smälter smör). Det här är nämligen är bakbok som är till för de mindre kockarna som gärna vill vara med men kanske inte alltid får, kanske just för att man inte är säker på vad som är säkert för dem att göra.

Som barn är denna bok en bra bakbok medan den för vuxna är ett enkelt sätt att försöka släppa taget om köket och låta sina barn få prestera olika godsaker helt på egen hand. Och om det behövs några vuxna händer som hjälper till så står det tydligt i receptet och man kan vara förberedd på det utan att ta över hela upplevelsen. 

En rolig detalj i boken är de små informationsmolnen i boken där vi få lära oss mer om olika saker så som att bruna höns lägger bruna ägg. Det finns fler intressanta moln där man kan lära sig lite rolig fakta att briljera med runt fikabordet vilket jag tycker är riktigt bra! Kul att de tänkte på att ta med information som har med bakning och kök att göra men som inte är recept. 

Boken är full av illustrationer som visar varje steg i bakprocessen så att alla kan hänga med och fotografierna visar det färdiga resultatet. En liten kommentar som jag har till illustrationerna är dock att de inte visar korrekta mått när man ska ha i flera dl. Då är det ett 1 dl mått som det står 4 dl vid och det är ju inte riktigt. Eller menar de att man ska ta 4 stycken 1 dl mått? Det hela är i alla fall inte så tydligt som jag skulle önskat i en bakbok gjord för barn som kanske inte ens kan läsa själva. Där hade jag haft mer att önska faktiskt och eftersom jag tycker att det är en väldigt viktig detalj så drar det ner betyget för mig. 

Annars är detta en enkel och bra bok för barn i köket. Kanske ger den mersmak och en framtida dessertmästare börjar sin bana i köket... 

Betyg: Bra och tydlig första bakbok men kanske inte helt genomarbetad. 

Skriven: 2014 

ISBN: 9789129689525 

Agaton Sax klipper till utläst

Agaton sax klipper till av Nils Olof Franzén

Agaton Sax klipper till är en trevlig bok om en journalist som löser mysteriet med vilka som ingår i den falskmyntarliga som härjar i Europa och genom sitt agerande riskerar att länder går i konkurs. Utan att veta det tog jag visst en ganska aktuell bok eftersom länder i Europa har varit nära konkurs de senaste åren. Kan det möjligtvis vara så att dessa skurkar har kommit ut och börjat om igen? Vi får hoppas att det inte är så... 

Eftersom bevisen pekar på att det är Agaton Sax som är den stora ledaren av denna liga ger han sig iväg till Skottland för att rentvå sitt namn genom att fånga ligan. Tyvärr är ligan honom på spåren och vill göra sig av med honom så att de kan fortsätta med sina brott i lugn och ro. Det blir helt enkelt en katt och råtta lek fram till slutet. Kommer Agaton Sax klara av det hela och få polisen att fånga rätt personer? Det är frågan det för alla tror att Agaton Sax är en brottsling som borde sitta inlåst... 

Främst får vi följa Agaton Sax i denna bok men lite här och där så får vi inblick i polisens göromål för att fånga Agaton Sax. Bovarna springer ju fram och tillbaka framför och bakom och runt omkring Agaton hela tiden så vad de gör är ju ganska tydligt. Poliserna ligger ju ett steg efter hela tiden så det är ju ganska naturligt att vi får en liten inblick i deras arbete också. Personligen kan jag tycka att små inblick i andra delar av berättelsen kan vara både onödiga och bra och i detta fallet är de lite roliga. Men berättelsen står inte och faller med om de är med eller inte så nödvändiga är de inte.  

Illustrationerna i boken är enkla i svart vitt och dyker upp lite här och där, ungefär en bild per kapitel. Med tanke på att detta är en bra bok att fortsätta med efter till exempel LasseMajas detektivbyrå så kan det vara en bra övergång till böcker som inte innehåller illustrationer alls. Dessa illustrationer är lagom detaljrika men behövs egentligen inte för själva berättelsen. De är där mer som ett litet upphåll i textmassan, något att vila ögonen på om man skulle behöva det... 

Agaton Sax är en trevlig person att lära känna. Kanske inte den mest skarpsinniga av alla i alla lägen men han tar sig ur de knipor han hamnar i på finurliga sätt. Sedan hjälper det så klart att han är så bra på att maskera sig och hans resväska måste vara full med mustascher och skägg. Med det lite hurtiga språket i boken, för nog tycker jag att han verkar hurtig alltid där han svänger hängandes från en bro och tar sig sittandes upp på en balk för det vet jag inte om jag hade klarat själv, vill man lära känna Agaton Sax mer. Så vem vet han kanske dyker upp i en ny recension framöver.  

Betyg: Spännande deckare för barn med lagom spänning. 

Femte offret äntligen slutläst

Femte offret av Carlösten Nordmark

Ja det tog lite tid att komma igenom denna bok på 350 sidor men nu är det gjort. Som ni säkert förstår så var det inte världens bästa bok som jag har läst men sista halvan av boken var definitivt mycket bättre än första så det var ju skönt (annars vet jag faktiskt inte när jag skulle ha blivit klar med den). 

Det är inte det att boken inte var spännande eller att bra skriven för det var den. Det som drog ner det för mig var de återkommande sidorna med ekonomiältande sida upp och sida ner som blev jobbigt och tråkigt efter en stund. Att en del av det ska vara med tycker jag är viktigt för det visar på vilka karaktärerna är i boken. Men problemet är att det blev alldeles för mycket på tok för ofta för min smak. Kändes som att man stod och stampade och inte kom någonstans vilket var tråkigt. 

Främst var det huvudpersonens ältande om rätt och fel i ekobrottslighet som var för mycket för mig. Joel Anker kommer tillbaka till det om och om och om igen och vill förklara i sitt huvud, för andra personer och så vidare. Som vanligt, vilket är lite uttjatat kan jag tycka, hade polisen Joel Anker inte ett helt problemfritt familjeliv. Visst han är gift men är otrogen då och då (detsamma gäller hans fru så de är lika stora stora kålsupare). Vägdes kanske upp lite av att Anton och Edna Sand, som också arbetar på kommandot (som avdelningen kallas), är lyckligt gifta vilket ju var trevligt. Chefen  Hans Bergoff för kommandot verkar också hyfsat lycklig även om han är särbo. 

Något som Carlösten gör bra är att man lär känna alla personer i boken på ett bra sätt, och poliserna ganska så ingående och framför allt Joel Anker. Man har verkligen koll på vad de är för personer och hur de tänker. Helt enkelt vilka de är. Det tycker jag är bra för det ger extra djup till personerna och skapar en närhet till dem, vilket man inte alltid får. 

Förutom att vi får följa polisens arbete (= kommandots) så får vi också följa alla bovarnas liv och planer, utan att det för den skull avslöjas vem som begår mord för att hävda sin sak. Jag kan tycka att det är intressant att få följa mord/brottsgåtan på flera olika håll och att det inte avslöjas i förväg vem som ligger bakom morden av alla dessa bovar, för det är många att hålla reda på, är ett plus. Det ger också boken mer dynamik eftersom man får lära känna alla personer som är mer eller mindre på andra sidan lagen och inte bara poliserna som jagar bovar. 

Avslutningsvis så vill jag bara komma med en fundering. I hela boken sätts efternamnet ut på alla med jämna mellanrum, trotts att det inte är någon som har samma namn (inte vad jag minns i alla fall). Är det verkligen nödvändigt? Känns lite som att man som läsare blir skriven på näsan av författaren som verkligen vill göra klart för alla vem som är vem om och om igen. Jag tror nämligen att vi som läsare klarar av att hålla isär Joel från Edna och så vidare. 

Betyg: Ok deckare men för mycket ekonomiältande som man kan hoppa över. 

Trassel-Sudd

Trassel-Sudd av Frank Muir 

Illustrerad av Joseph Wright

I boken Trassel-Sudd får vi möta den afghanska vinthunden Trassel-Sudd. Han hittar alltid på en massa bus och gräver, leker och rullar sig i jord och buskar så han ser ut som en riktig liten trasselsudd. Han heter egentligen Prins Amir av Kinjan men eftersom alla kallar honom för Trassel-Sudd tror han att det är hans namn. Däremot är han inte säker på vad han är- Hans mamma är ju fin, vacker, smal och lång så eftersom han är kort och tjock kan han ju inte vara samma. Därför ger han sig ut i trädgården för att ta reda på vad han är för något. För något måste han ju ändå vara... 

Man skulle kunna säga att denna bok handlar om den inte helt lätta vägen till att hitta vem man är. För det är precis vad Trassel-Sudd gör. Han letar efter någon eller något som är lika dan som han själv (alltså kort och tjock) och prövar sig fram vilket som passar honom bäst. Som ni säkert förstår så blir det inga lugna försiktiga prövningar utan kvistar och jord flyger åt alla håll. Han heter ju ändå Trassel-Sudd av en anledning... 

Illustrationerna är trevliga med många detaljer och lite roliga smådjur och människor som har sitt egna liv ute i trädgården. Det finns mycket att hitta i dessa bilder vilket jag tycker är roligt. Blir nästan som att det är en till berättelse parallellt med  berättelsen om Trassel-Sudd. 

Boken är trevligt skriven och beskriver levande varje försök till att hitta vem just Trassel-Sudd är. Men utan bilderna hade boken inte varit lika bra. Det här är ett bra exempel på där bild och text samarbetar och skapar en gemenskap som är svår att slå. Jag kan helt enkelt inte tänka mig denna bok utan just dessa bilder. Sedan att bilderna i sig har fått lite olika figurer instoppade i sig som inte har med själva berättelsen om Trassel-Sudd att göra är bara roligt tycker jag. 

Betyg: Trevlig bok med härliga bilder. 

Skriven: 1977 

ISBN: 912005474

Tragedi på en lantkyrkogård är slutläst

Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang 

I Tragedi på en lantkyrkogård får vi träffa Puck Bure igen, hennes man Einar och självklart kriminalkommissarie Christer Wijk som tillsammans (även om det är mest Christer) löser mordet på Arne Sandell. Vi får också träffa Pucks pappa, farbror och kusin som alla är i prästgården för att fira jul (det är ju ändå farbrodern som är präst i församlingen). Dessutom blir grannarna till prästgården involverade i detta morddrama och hushållerskan på prästgården. Någon har utfört morden men vem och varför? Alla verkar hålla olika saker hemliga och vill inte medge allt man har haft för sig under de kritiska timmarna så hur ska Christer kunna manövrera runt alla spår och komma fram till sanningen? Ja det är spännande läsning och en riktig pusseldeckare. Jag kom inte på vem det var som var mördaren. Inte riktigt säkert i alla fall. Kanske hade jag en liten aning men inte så stor att jag kan hävda att jag minsann hade löst det innan lösningen kom i boken. Men den var ju rolig att läsa i alla fall... 

Vill man inte ha lite makabra mord i småmysig miljö så är detta ingen bok för dig. Miljön är ju så där lite härligt småmysig med landet känsla, vit knastrande snö (nåja nästan i alla fall) och julefrid som ligger över bygden (ja tills mordet sker alltså). Mordet däremot är ett brutalt yxmord (och nej det var ingen spoiler alert där eftersom det är något man får reda på hyfsat tidigt) inne i Arnes egna butik. Lite så där lagom makabert med andra ord. Annars puttrar den här boken på på samma sätt som Farligt att förtära. Puck lyckas på något konstigt sätt hela tiden vara mitt i smeten och få förtroenden från än den ena än den andra. Hennes iakttagelser har en stor del i lösningen på mordet, fastän hon inte riktigt själv har lagt ihop att ett plus ett blir två så klarar Christer av det när han får alla pusselbitar. Nu är det ju inte Puck som är polis eller deckare så hennes roll är ju inte heller att lösa problemet. Bara påvisa olika ledtrådar för oss läsare. Visa på misstankar utan att egentligen säga att det här var konstigt utan bara se till att vi får informationen och därmed en möjlighet att klura ut lösningen. Precis som i förra boken är det genom Pucks ögon och öron vi går mordgåtan berättad och det gör ju naturligtvis att vi missar endel information som polisen får fram. Men istället får vi reda på vilka människorna är och mer eller mindre allt de berättar eftersom de ofta anförtror Puck. Plus och minus... 

När jag läser Maria Langs deckare märker jag hur jag lite transporteras till 50-talet, då dessa böcker utspelar sig. Kläderna, miljön och kanske framför allt tänket har en roll i berättelsen, om än inte framträdande. De är bara en del av det stora hela och bildar en ram och detaljer till mordet som har begåtts. Men det är också endel av tjusningen med böckerna och som gör dem levande och mer läsvärda. 

Betyg: Trevlig små mysig deckare med mord i sinnet. 

Fabian har rymt!

Fabian har rymt! Ett marsvin på äventyr av Veronica Wägner 

Illustrerad av Hans Arnold 

Fabian har rymt är en lättläst bok som handlar om marsvinet Fabian som faktiskt inte vill leva sitt liv i en bur i en zooaffär. Han vill faktiskt inte ens bli köpt av någon, dels för att det verkar otrevligt att bli köpt och dels för att då riskerar han ju att få fortsätta sina dagar instängd i en bur. Efter mycket funderande kommer han fram till att det bästa han kan göra, för att få se den stora vida världen, är att rymma från affären.

Sagt och gjort. Det är precis vad Fabian gör. Han rymmer från affären en dag när buren städas och det stora äventyret med stort Ä börjar. Resan går genom staden och stadens parker för att fortsätta ut i förorterna. Målet är landet men kommer han komma dit?

På vägen träffar han flera olika djur, både vilda och tama, som hjälper honom och berättar hur det är ute i stora världen. Men några djur han träffar har också ett problem som de vill att han ska hjälpa till att lösa. Det är nämligen så att deras vänner, och andra djur, försvinner spårlöst på nätterna för att aldrig komma tillbaka. Vad är det som egentligen har hänt dem? Djuren har misstankar om vad som hänt men de har ingen lösning på problemet och vill att Fabian ska försöka klura fram en lösning på problemet. När denna problematik kommer upp blir boken en deckare. Innan var det mer en äventyrs berättelse om hur Fabian klarar av det lite hårda livet utanför affären. Men nu är det Fabian som blir detektiv och försöker lösa det mysterium som finns framför honom. Frågan är bara om hans finurliga plan kommer lyckas. 

Eftersom jag själv hade ett marsvin när jag var liten är det extra roligt att läsa denna berättelse bara därför, finns inte så många böcker om marsvin faktiskt. Sedan är det en trevlig bok om hur någon drömmer sig bort och tillslut tar det stora klivet att våga sig ut i stora vida världen för att se hur det är där. Allt är inte så enkelt som Fabian trott men han märker också snart att han klarar mer än vad man kan tro och att han är klurig som få. För Fabian tar på sig rollen som deckare riktigt bra och försöker hjälpa sina nyvunna vänner så gott han kan.

Jag tycker ju om deckare och kan tycka att det är roligt att läsa deckare för både stora och små. Denna deckare är faktiskt riktigt trevlig. Egentligen vet man svaret hela tiden men det man undrar över är ju om de kommer klara av det hela. Om Fabians plan kommer fungera. Den här boken är med andra ord en riktig mys spänningsbok! 

Illustrationerna är fina och jag tycker om dem. De fångar dels de olika djurens känsla och kanske framför allt de olika djurens speciella drag. Sedan är det blandat med stora och små bilder och mängden bilder är bra för en lättläst kapitelbok. 

Betyg: Härlig deckare ute i naturen med djur som de kluriga. 

Skriven: 1989 

ISBN: 917738217X 

Jag väntar under mossan är slutläst

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg

Efter att ha hittat denna bok för en billig penning i en butik visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Jag kände inte till författaren sedan tidigare så det blev lite ett köp i blindo. Inte för att det hade spelat någon roll om jag känt till författarinnan eftersom hon tidigare verkar ha skrivit skräckböcker för vuxna och detta är hennes första ungdomsbok. Men hur det nu var drogs jag till den och tur var det. Det var en riktigt trevlig, spännande och rafflande bok att läsa.

I boken Jag väntar under mossan kommer Tilda och hennes föräldrar ut till morfars stuga i skogen för sommarlov. Tilda märker att det är en underlig känsla i skogen och nere vid sjön med den konstiga ön i mitten och den känslan blir bara starkare när hennes föräldrar åker iväg för en semesterresa i Norge. Då kryper sig ondskan närmare och konstiga saker börjar hända. Skuggvärlden med sina väsen kommer närmare och Tilda börjar märka att hon både kan se och höra mer än hon tror och hjälpen finns närmare till hands än vad hon har kunnat tro.  Frågan är bara om hon kommer att hinna lära sig tillräckligt mycket om svensk folktro och dess väsen innan det är försent. För det är kanske just den kunskapen som kanske kan rädda alla.

Förutom att boken är bra skriven och jag bara vill läsa mer hela tiden, den är svår att lägga ifrån sig, så är det just den invävda faktan om nordiska väsen som jag tycker är bra. Nu kan jag en del sedan tidigare men om jag inte hade gjort det så finns all fakta i boken som kan behövas för att förstå det som händer. Knepet som använts är att låta oss följa med i Tildas lärande om de olika väsen och på så sätt lär vi oss också mer om dem. Jag kan tycka att det är en rolig detalj.

För mig påminner detta om en del böcker jag läste som ung, och framför allt boken Johannesnatten som också handlar om nordisk folktro och väsen. Jag tyckte om dessa böcker då och måste erkänna att jag fortfarande tycker om dem. Mystiken runt dem men framförallt undran och kanske önskan om att de faktiskt ska finnas kvar på något sätt ute i naturen. Tanken är ju lite nervkittlande och skrämmande och mysig på samma gång. Därför tycker jag att det var trevligt att få stifta bekantskap med en ny bok i samma genre. Återupptäcka något gammalt men en ny författare. Hoppas att hon kommer skriva fler liknande böcker för ungdomar för jag vet inte om jag kommer våga mig på att läsa hennes skräckromaner för vuxna. Tror att de är alldeles för läskiga för mig.

Inför varje kapitel finns en liten mysig illustration. Det kan vara på nallar, ostmackor eller en baddräkt. Ganska ordinära och ofarliga saker med andra ord vilket ger en lite rolig kontrast till texten. Visst illustrationerna visar vad som händer i boken men kanske inte riktigt det boken handlar om. Med andra ord är det ju trevligt att de är där men för själva berättelsen skulle de inte behövas alls. Fast vem vet hade det varit bilder på olika skogsväsen kanske min livliga fantasi skenat iväg och jag hade inte kunnat sova på kvällen efter att ha läst några kapitel på kvällen.

Betyg: Bok som är svår att lägga ifrån sig.

Home truths utläst

Home truths av Freya North

Det gick snabbare än vad jag trodde att läsa ut denna tjocka bok, och bara det får väl ses som ett gott betyg. Betydligt snabbare än vad jag hade trott eftersom jag främst läser till och från jobbet och sedan kanske någon timme på kvällen. Men det var en riktigt trevlig läsning där sidorna flög fram. Men visst var jag lite otålig ibland och ville veta hur det skulle gå men så snöar författaren in sig på något helt annat (varför gör de så?). Men försökte att inte bläddra framåt i boken, inte allt för mycket i alla fall... 

Home truths är kanske inte direkt någon "finlitteratur" och jag tror alla som har läst den kommer hålla med om det. Den kommer aldrig vinna ett Nobelpris. Inte för att det säger speciellt mycket om kvalitén på boken och litteraturen för många författare som borde ha fått Nobelpriset i litteratur har ju aldrig fått det för att deras böcker inte anses vara tillräckligt fina, svåra och otillgängliga (det är väl först på senare år som någon har fått Nobelpriset i litteratur som var känd av oss vanliga dödliga). Boken är i vilket fall som helst en lättläst, trevlig och lättsmält historia som egentligen är en fortsättning på tre andra böcker.  Men eftersom den är en fristående bok så behöver man inte läst böckerna innan (jag har det till exempel inte men har blivit lite sugen på att göra det nu) utan man kommer snabbt in i boken utan några som helst problem. 

Vi får följa de tre systrarna Pip, Fen och Cat på deras olika vägar för att hitta sig själva. Den tar sig olika uttryck, speciellt efter att de får reda på ny information om sitt systerskap och familj, och vi får följa med under hela resans gång. Det görs genom att vi än följer Pip än Fen för att komma tillbaka till Pip och sedan Cat. Det kan bli lite rörigt med allt hoppande då allt händer samtidigt och därför skildras samtidigt. Jag personligen tycker om det för jag tror att det hade blivit tråkigare att läsa om allt hade skrivits om Pip först och sedan Fen osv eftersom systrarnas berättelser åker in och ut i varandras. Tror att det hade blivit onödiga upprepningar istället som nu att man får reda på vad alla tänker och tycker just precis vid det tillfället. Men det kan man ju ha många åsikter om, för och emot. 

Boken var i vilket fall en trevlig läsning där man hela tiden ville veta hur det skulle gå. Det tog kanske lite väl lång tid till att komma fram till själva problematiken, det stora livsomvälvande, i min smak. Trodde aldrig jag skulle komma dit ett tag. För det blir det ett minus. Men resan dit var ändå läsvärd så ett plus för det. Så vill man ha en bok att läsa i hängmattan, en bok som inte direkt aktiverar en utan bara är trevlig lugn läsning, är denna bok ett bra val. Är man ute efter något annat än en "chick-litt", vilket är vad denna bok betecknas som, ska man leta efter något annat att läsa i bokhyllan. 

Betyg: Trevig läsning för stunden. 

Sikelej, sa kamelen

Sikelej, sa kamelen

Boken Sikelej, sa kamelen är en bok med sång- och danslekar från hela världen. Jag såg den i en barnboksaffär och kunde inte låta bli att köpa den. För hur skulle man inte vilja ha en bok full med sånglekar och danslekar från jordens alla hörn. Boken är uppdelade i olika kategorier som Ringdans, Klapp-rytm, Bro bro breja och Pardans. Detta gör att man enkelt hittar den typ av lek man vill göra. Till varje sång/dans så finns noter och sångtext med kort text som förklarar hur man ska göra själva leken/dansen.  Efter sången så kommer samma sång på andra språk där den också finns eller finns. Roligt tycker jag! 

Det som är roligt med denna bok är ju att sångerna finns på olika språk men samtidigt är det inte riktigt tydligt att det är från detta språk och land som sången kommer från. Jag hade nog velat ha det mer tydligt eftersom boken ska ta upp sång- och danslekar från olika länder i världen. Visst kan man argumentera att det är nog därifrån sången kommer som det andra språket eller att så viktigt är det ju inte med ursprunget. Nej visst kan man se det så. Men samtidigt som jag ser det som en rolig bok så hade jag också hoppats på att få lära mig lite om olika lekar. Är endel översatta rent av från svenska till andra språk eller har liknande lekar uppkommit på flera platser utan att ha någon kontakt med varandra och vilka är översatta till svenska från ett annat språk och då kanske helt nya roliga lekar att leka? Ingen av dessa frågor får jag svar på och det är lite tråkigt faktiskt eftersom det annars är en rolig bok. 

Betyg: Rolig bok med många lekar men lite tråkigt att det inte är lite mer information om varifrån de kommer. 

Skriven: 2008 

ISBN: 9789172215450 

Sandvargen utläst

Sandvargen av Åsa Lind 

Boken Sandvargen är nu utläst och jag måste säga att den var bättre än vad jag trodde. Eftersom jag inte hade läst något om den innan så gick jag in med ett ganska öppet sinne men om sanningen ska fram var jag nog lite rädd för att jag inte riktigt skulle tycka om den. Men så blev det ju alltså inte. Det kanske inte är den absolut bästa bok jag läst men det är en trevlig bok som inte är rädd för att ta upp vardagen och frågorna som uppkommer i den. 

Efter att Zackarina hittar Sandvargen börjar hon f svar på sina frågor och funderingar, kanske inte alltid precis så som hon tänkt sig för hon förväntar sig ju ändå att svaren ska komma genom stelbenta vuxna. Men snart för Sandvargen iväg henne på andra tankebanor och förklarar stort och smått i världen. Allt från universum och kometer (ja här får man till och med träffa en komet och lära sig mer om dem) till blåmärken och blygsel. Allt diskuteras och förklaras så att både Zackarina och vi hänger med. Sandvargen som är så otroligt klok har ju självklart nästan alla svar och de han inte har lär han sig snabbt och drar kloka slutsatser ifrån. 

Det som jag fastnade mest vid och som jag tar med mig från Sandvargen är förklaringen runt blåmärken. Det är en företeelse som Sandvargen aldrig varit med om, han kan ju själv inte få några hur mycket han än försöker. Men efter att Zackarina har förklarat blåmärken och hur hon har fått alla förkunnar Sandvargen att det alltså är modighetsmedaljer!  Har inte tänkt på det förut men det är ju självklart att det är så det är... Modighetsmedaljer som man får när man har varit så där extra modig! Jag har faktiskt en modighetsmedalj själv. Efter att ha gått in i ett bord i och för sig... Räknas det tror ni? 

För Zackarina är Sandvargen en vän som har tid och som hon kan leka med. Annars är det lite ensamt uti i huset där hon bor med mamma och pappa. Så en Sandvarg är precis vad hon behöver. Någon att fundera på livet med eller bara rulla runt i sanden med. Sandvargen har många kunskaper. En Sandvarg skulle vi nog alla ha! 

Illustrationerna är lagom många. lagom stora och lagom detaljrika. Eftersom detta är en kapitelbok är det bra att det inte finns för många bilder. Nej här får vi använda oss av vår egen fantasi för att ta reda på hur olika saker ser ut. Något jag tycker är bra och nyttigt. 

Bäst med boken tycker jag nog är att varje kapitel handlar om en viss sak, ett visst problem. Det gör den perfekt som diskussions bok om man läser den högt med barn. Hur tänker de runt ämnet Sandvargen och Zackarina har pratat i just det här kapitlet? Hur många modighetsmedaljer har de? Vill man så finns det mycket potential i denna bok. 

Betyg: Bra bok för barn och vuxna som funderar på livet. 

Bär att sylta, safta och göra marmelad av

Frukt och bär - saftning syltning bakning av Ingela Persson

Rabarbermarmelad

Så här i sommartider börjar ju all trädgårdens frukter och bär mogna och det är dags att ge sig ut och skörda och skapa. Jag är uppvuxen med att sylta och safta men det är först för några år sedan som jag gjorde marmelad för första gången. Nu är det något vi gör årligen av diverse bär vi plockar i trädgården eller i skogen. Därför är den här boken en riktig guldgruva. Här finns många härliga recept att inspireras av, även om jag egentligen bara gjort en av alla marmeladrecept i den.  

Igår var det dags att öppna boken igen för att kika på receptet för rabarbermarmelad. Det är så otroligt gott på morgon mackan så nu när det är slutet på rabarbern passade jag på att göra lite marmelad. Det bästa med receptet, förutom att det är gott, är att det är enkelt att göra! 

Boken Frukter och bär är uppdelad i olika avsnitt som citrus, trädgårdsbär, vilda bär och fikon och torkad frukt. Under varje avsnitt behandlas olika bär och frukter (även om rabarber inte är något av det så har den ändå fått några sidor vilket ju var snällt). Safter, sylter, marmelader varvas med bakverk och chutneys. Ja det finns nog något för alla faktiskt. Det som jag tycker är så härligt med boken är att den har samlat flera olika recept med den gemensamma nämnaren syltning och bakning. Den känns som att någon har skrivit ner sin familjs bär recept och satt ihop det till en bok. Bilderna i boken är ju också väldigt familjära i sitt bildspråk vilket självklart förhöjer den känslan. 

Nu ser jag fram emot en stor bärsäsong för här ska syltas och marmeladas... 

Betyg: Bra och härlig bok om att ta tillvara livets goda...  

Skriven: 2008 

ISBN: 9789127026551 

Vinterstaden utläst

Vinterstaden av Arnaldur Indridason

På framsidan av boken Vinterstaden har man tryckt ett citat från aftonbladet där det bland annat står att det är en vardagstragedi som boken handlar om. Både innan jag börjar läsa och undertiden så funderar jag på exakt vad de menar. För visst måste det ändå vara något annat än att det är en pojke som blir mördad? Det är ju oerhört tragiskt bara det men på något sätt känns det som att det ligger mer i det ordet än just det vi redan vet om, det boken handlar om, och det gör det. Ska inte beskriva vad för det kommer förta läsningen men att det är mer än bara mordet som är tragiskt kan jag nog skriva utan att skriva för mycket. Hoppas jag... 

Vinterstaden är en trevlig deckare, ja så trevliga de nu kan bli i alla fall. Boken innehåller bara ett mord och koncentrerar sig därefter på relationerna och bakgrundsmotiven osv istället för att leverera ett till mord någonstans i mitten av boken som annars är brukligt. Nej här nöjer vi oss med ett mord, varken mer eller mindre. Kanske har författaren valt att göra så utifrån att risken annars skulle kunna bli att antingen alla i Reykjavik antingen skulle bli mördade eller vara mördare ju mer tiden gick. Tycker mig ha läst en sådan fundering tidigare och jag tror nog inte den är helt fel ute. För om man tänker på deckarserien med Tom Barnaby i Midsummer så är man ju förvånad över att det finns fler människor att mörda där över huvud taget. Alla borde ju rimligtvis antingen vara mördade eller sitta i fängelse. Så genom att vara lite mer sparsmakad och istället rikta in sig på personerna och krypa in under skinnet på dem kommer man runt detta problem på ett fint sätt. 

Förutom själva mordet och de som är inblandade i det handlar Vinterstaden om polisen Erlendur Sveinson och hans båda kollegor Elinborg och Sigurdur Óli. Det är främst Erlendur vi får följa och lära känna mer på djupet. Hur hans uppväxt präglar honom genom att han vill läsa om sin egen och andras berättelser om att gå vilse i ödemarken på Island. Det var nämligen det som hände honom och hans bror när de var barn. En snöstorm kom medan de var ute på fjället och begravde de båda. Erlendur hittades i snön medan hans bror var spårlöst försvunnen. Igenom hela boken är den berättelsen och hur den präglade Erlendur till den han är idag närvarande. För Erlendur är en ensamvarg och som det framställs i boken har mycket utav det att göra med denna tidiga händelse i hans liv. Av de anda poliserna, Elinborg och Sigurdur Óli, får vi inte reda på speciellt mycket om men vi får ändå följa dem på sina uppdrag, även när Erlendur inte är med. Det kan göra det lite rörigt med tanke på att Erlendur är huvudperson i boken. Det är honom man följer men samtidigt är man med de andra två samtidigt. Det behöver inte vara dåligt men eftersom beskrivningen av Erlendur är mer framträdande kan det vara svårt att se hur Elinborg och Sigurdur Óli tänker i de olika situationerna. Det är nog faktiskt min negativa kommentar till den här deckaren. Att den gärna hade fått välja en person som den följer hela tiden. För annars är det ju just att man får reda på mer om personerna och deras utveckling som är denna deckares styrka. 

Jag tycker ju om deckare men visst finns det bättre och sämre även bland dem. Denna hör till de bättre tycker jag även om den inte hör till kategorien myspys deckare, som faktiskt hör till mina personliga favoriter, men är bra ändå. Jag kan inte påstå att jag klurade ut mordgåtan innan man fick svaret men till mitt försvar är jag inte säker på att man fick alla ledtrådar för att kunna göra det heller. Lite tråkigt tycker jag som ändå tycker det är roligt att få lite ledtrådar i rätt riktning även om jag själv inte löser det innan man får svaret. Det ger ändå en bättre känsla tycker jag. 

Betyg: Bra nordisk deckare som jag kommer läsa fler av.