Landet bortom haven av Tamara McKinley
Landet bortom haven är nu slutläst och det har varit både en spännande läsning samtidigt som det känts som en historielektion på ett sätt. Denna bok tar upp mycket av historien om det som hände i Australien, och England, under den här tiden. Det otroligt hårda klimatet som var för både straffångar och nybyggare som kom med den första flottan till Australien och hur aboriginerna påverkades då och för alltid av denna tid.
Boken börjar med att vi får möte de olika personerna i boken och att Jonathan Cadwallder följer med på kapten Cooks forskningsresa till Tahiti och senare Australien och Nya Zeeland. Det är under denna resa som Australien tas i Engelskt anspråk och blir en koloni under den Engelska kronan. Detta för med sig stora förändringar för alla involverade.
Innan denna bok hade jag hört talas om fängelsefartygen man använde sig av i väntan på att man hittade en lämplig fängelsekoloni att deportera fångarna till. Man kan ju tänka sig att det var hårt och jobbigt redan i dem men boken hjälper en att se hur förskräckligt det måste ha varit i dessa skepp som blev fängelser eftersom de inte var sjödugliga längre. Att sedan deporteras till Australien där inget finns och den kunskap som förs med är tjuveri av olika slag istället för bönder som kan bruka marken måste ha varit fruktansvärt både för nybyggarna och straffångarna.
Eftersom den familj som man framför allt får följa är familjen Penhalligan, som både är nybyggare och straffånge, får man en bred inblick i hur livet i Sydney var under denna tiden. Systern Susan är gift med en av prästerna som följer med och lever som fria medborgare i detta land. Hennes bror Billy har blivit dömd för smuggleri och lever först på fängelsefartygen för att sedan bli deporterad till Australien. Båda kommer med första flottan och börjar sina liv i Australien där de försöker överleva svält och oförrätter. Eftersom Susans svåger är fältmarskalk och kronjurist vilket ger Billy en högre status bland fångarna, så länge han förvaltar den väl.
Jag tycker att denna bok är väl värd att läsa. Både spännande och hemsk (med tanke på de människoöden som beskrivs). Den levande gör historien på ett mycket bra sätt och får en att vilja läsa mer. På ett sätt skulle hela boken ha kunnat handla om aboriginernas liv, boken börjar ju ändå i kakadu för 50 000 år sedan och sedan på 1700-talet innan engelskmännen kom dit. När jag läser dessa delar känner jag hur bara det skulle kunna bli en bok och att det kanske hade varit bättre om det var tre familjer vi fick följa (överklass familjen Cadwallder, familjen Penhalligan/Collinson och en aboriginfamilj istället för bara de två första). Annars saknar jag inte så mycket i berättelsen. Visst kan jag tycka att Susan ger sig och förlåter lite väl fort och mycket vilket mer känns som att författarinnan bara vill skriva ett slut och få det överstökat vilket är synd (när ni läst boken förstår ni vad jag menar) och att Jonathan som egentligen ska framstå som stark mer verkar tam och ögontjänare.
Betyg: Spännande historieläsning i romanmiljö.
Skriven: 2007
ISBN: 9789137129969