Femte offret av Carlösten Nordmark
Ja det tog lite tid att komma igenom denna bok på 350 sidor men nu är det gjort. Som ni säkert förstår så var det inte världens bästa bok som jag har läst men sista halvan av boken var definitivt mycket bättre än första så det var ju skönt (annars vet jag faktiskt inte när jag skulle ha blivit klar med den).
Det är inte det att boken inte var spännande eller att bra skriven för det var den. Det som drog ner det för mig var de återkommande sidorna med ekonomiältande sida upp och sida ner som blev jobbigt och tråkigt efter en stund. Att en del av det ska vara med tycker jag är viktigt för det visar på vilka karaktärerna är i boken. Men problemet är att det blev alldeles för mycket på tok för ofta för min smak. Kändes som att man stod och stampade och inte kom någonstans vilket var tråkigt.
Främst var det huvudpersonens ältande om rätt och fel i ekobrottslighet som var för mycket för mig. Joel Anker kommer tillbaka till det om och om och om igen och vill förklara i sitt huvud, för andra personer och så vidare. Som vanligt, vilket är lite uttjatat kan jag tycka, hade polisen Joel Anker inte ett helt problemfritt familjeliv. Visst han är gift men är otrogen då och då (detsamma gäller hans fru så de är lika stora stora kålsupare). Vägdes kanske upp lite av att Anton och Edna Sand, som också arbetar på kommandot (som avdelningen kallas), är lyckligt gifta vilket ju var trevligt. Chefen Hans Bergoff för kommandot verkar också hyfsat lycklig även om han är särbo.
Något som Carlösten gör bra är att man lär känna alla personer i boken på ett bra sätt, och poliserna ganska så ingående och framför allt Joel Anker. Man har verkligen koll på vad de är för personer och hur de tänker. Helt enkelt vilka de är. Det tycker jag är bra för det ger extra djup till personerna och skapar en närhet till dem, vilket man inte alltid får.
Förutom att vi får följa polisens arbete (= kommandots) så får vi också följa alla bovarnas liv och planer, utan att det för den skull avslöjas vem som begår mord för att hävda sin sak. Jag kan tycka att det är intressant att få följa mord/brottsgåtan på flera olika håll och att det inte avslöjas i förväg vem som ligger bakom morden av alla dessa bovar, för det är många att hålla reda på, är ett plus. Det ger också boken mer dynamik eftersom man får lära känna alla personer som är mer eller mindre på andra sidan lagen och inte bara poliserna som jagar bovar.
Avslutningsvis så vill jag bara komma med en fundering. I hela boken sätts efternamnet ut på alla med jämna mellanrum, trotts att det inte är någon som har samma namn (inte vad jag minns i alla fall). Är det verkligen nödvändigt? Känns lite som att man som läsare blir skriven på näsan av författaren som verkligen vill göra klart för alla vem som är vem om och om igen. Jag tror nämligen att vi som läsare klarar av att hålla isär Joel från Edna och så vidare.
Betyg: Ok deckare men för mycket ekonomiältande som man kan hoppa över.