Härliga dagar att promenera

Jag promenerar en hel del och sådana här dagar är det ju en fröjd att göra det. Men kanske är jag lite konstig för jag tycker det kan vara härligt även i lite regn och busväder (fast med rätt kläder förstås). Men klarblå dagar som nästan är vindstilla är nog ändå bäst och man kan strosa runt länge utmed vattnen och/eller i naturen. 

IMG_3459.JPG

Inga Borg

Jag vet inte vad det är som händer men det känns verkligen som att det är många kreativa personer som lämnar oss just nu. Nu i tisdags, 24 oktober 2017, så lämnade Inga Borg oss vid en ålder av 92 år och jag kommer alltid minnas henne som Plupps mamma för det är just Inga Borgsom skapat böckerna om Plupp. Den blåhåriga härliga figuren som bor i en kåta uppe i svenska fjällen och pratar med djuren där. Jag älskade bilderna som liten och speciellt där man fick se hur det såg ut inne i Plupps kåta. Bilderna uppskattar jag fortfarande och även om jag tycker det är roligt med bilderna innefrån Plupps hem så är bilderna över landskapet lika trevliga. Känner att jag ska läsa en Plupp bok igen men först måste jag bara hitta en i en låda. Den har varit nerpackad tillräckligt länge nu tycker jag. 

Ute och plockar svamp

Finns det något härligare än att vara ute i skogen på hösten och plocka svamp? Det tycker nog inte jag! Problemet är väl bara att om man hittar svamp att det lätt blir lite väl mycket... För även om det är roligt att plocka den så är det ju inte speciellt roligt att sitta i timmar och rensa. Tur då att jag i år fick hjälp av pappa som rensade tillsammans med mig, och rensade det mesta också om jag ska vara helt ärlig medan jag nattade lilla skatten. 

Trattkantareller ute i skogen. Växande i vitmossa och i bakgrunden ser man husmossa. 

Trattkantareller ute i skogen. Växande i vitmossa och i bakgrunden ser man husmossa. 

Följ Eftermiddagste på instagram

Nu finns vi på instagram också och tanken med det är naturligtvis att tipsa om lite böcker där med och ha eventuellt lite snygga bokbilder men åtminstone bokbilder. Får se hur det går... 

Så där kommer gamla och nya böcker dyka upp framöver och jag hoppas att det kommer bli en rolig del av mitt bloggande. 

Lång uppehåll men nu är vi tillbaka så smått

Ja det var ett tag sedan sist och det är delvis för att jag tappade inspirationen att skriva och sedan föddes vår lilla skatt efter en tröttsam graviditet (som jag inte tror jag är ensam om att ha). Så trotts att jag fortsatt läsa och baka har jag inte haft orken att skriva och berätta om det. Men nu tänkte jag starta upp så smått igen. Så häng med och upptäck böckernas fantastiska värld och nu kommer det vara ännu mer barnböcker då min skatt också är en liten bokfantast! 

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap utläst

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Efter att ha läst boken Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap får jag säga att den är både upplyftande och ledsam på samma gång. Det är en riktig liten "feel good" roman men den berättar också om nazisternas ockupation på ön och hur invånarna både försökte överleva och motarbeta dem under kriget. Både roliga och hemska berättelser berättas genom breven i boken. För det är just brev som skrivs och hela boken är uppfylld av. Det är ett intressant grepp att föra historien framåt bara med hjälp av breven. Annars när man träffar på brev i böcker är de en del av själva berättelsen men här är det breven som både skapar och för berättelsen framåt. Jag var faktiskt lite skeptisk till det när jag började läsa men det är gjort på ett sådant bra sätt att jag är osäker på om det hade blivit bättre med en vanlig romanberättarstil. 

I denna bok finns allt (nästan i alla fall). Här finns kärlek, krig, överlevnad och framför allt vänskap. Allt börjar med att Dawsey Adams skriver ett brev till Juliet Ashton eftersom han har fått tag på en bok som en gång tillhört henne och nu gärna vill veta och läsa mer om och av författaren. Böcker är det nämligen lite ont om på ön Guernsey efter den nazistiska ockupationen. Dawsey och Juliet börjar brevväxla och tillslut så brevväxlar Juliet med alla i litteratur- och potatisskalspajsällskapet på Guernsey. Hon får reda på det som hände på ön och varför ett litteratursällskap bildades mitt under kriget men också om livet nu på ön då allt sakta går mot det normala igen. Eller så gott det går i alla fall. När Juliet bestämmer sig för att åka och hälsa på sina nya vänner börjar en helt ny del i berättelsen och kanske även i hennes eget liv... 

Känslan som lämnar mig när jag läst ut den sista sidan i boken är att jag skulle vilja läsa mer av denna författarinna så det är trist att veta att detta är den enda boken som finns och någonsin kommer finnas av henne. Jag tycker om boken och hade gärna läst en fortsättning på denna eller något helt nytt. Men får vara glad för att jag har fått möjligheten att läsa denna roliga och trevliga bok om stundtals mörka ämnen i historien. 

Betyg: Trevlig skriven "feel good" roman som är en läsarupplevelse. 

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Boken Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer handlar om England och den lilla ön Guernsey precis efter andra världskrigets slut. Precis som titeln signalerar så är det ett litteratursällskap på Guerneys som vi får följa genom brevväxling med journalisten/författarinnan Juliet Ashton i London. Det är både stora och små saker som behandlas i breven och ett liv på den lilla ön både före, under och efter kriget målas upp. 

Nu ska jag börja läsa och se vart denna bok tar mig. 

Lång tid borta men nu ska jag bli bättre

Ja man skulle kunna tro att jag försvunnit från jordens yta men så är det ju naturligtvis inte (även om det hade varit roligt att få en liten tur till månen). Men nu ska jag bättre mig efter en lååång tystnad. Varför har det då varit så tyst? Det enkla svaret är nog det trista jag har inte riktigt haft inspiration till att läsa och skriva och istället för att skriva något trist och tråkigt har jag helt enkelt låtit bli. Vet inte om det är rätt väg att gå men så är det. Tyvärr är det också så att mitt privata skrivande också legat nere under denna tid därför att inspirationen har varit försvunnen. Jag hoppas nu kunna få den tillbaka och det ska vi väl kunna fixa. 

Eventuellt kommer bloggen förändras under de närmaste månaderna, eller så kommer den se lika dan ut. Vem vet vart hösten tar oss.. 

Landet bortom haven slutläst

Landet bortom haven av Tamara McKinley

Landet bortom haven av Tamara McKinley

Landet bortom haven är nu slutläst och det har varit både en spännande läsning samtidigt som det känts som en historielektion på ett sätt. Denna bok tar upp mycket av historien om det som hände i Australien, och England, under den här tiden. Det otroligt hårda klimatet som var för både straffångar och nybyggare som kom med den första flottan till Australien och hur aboriginerna påverkades då och för alltid av denna tid. 

Boken börjar med att vi får möte de olika personerna i boken och att Jonathan Cadwallder följer med på kapten Cooks forskningsresa till Tahiti och senare Australien och Nya Zeeland. Det är under denna resa som Australien tas i Engelskt anspråk och blir en koloni under den Engelska kronan. Detta för med sig stora förändringar för alla involverade. 

Innan denna bok hade jag hört talas om fängelsefartygen man använde sig av i väntan på att man hittade en lämplig fängelsekoloni att deportera fångarna till. Man kan ju tänka sig att det var hårt och jobbigt redan i dem men boken hjälper en att se hur förskräckligt det måste ha varit i dessa skepp som blev fängelser eftersom de inte var sjödugliga längre. Att sedan deporteras till Australien där inget finns och den kunskap som förs med är tjuveri av olika slag istället för bönder som kan bruka marken måste ha varit fruktansvärt både för nybyggarna och straffångarna. 

Eftersom den familj som man framför allt får följa är familjen Penhalligan, som både är nybyggare och straffånge, får man en bred inblick i hur livet i Sydney var under denna tiden. Systern Susan är gift med en av prästerna som följer med och lever som fria medborgare i detta land. Hennes bror Billy har blivit dömd för smuggleri och lever först på fängelsefartygen för att sedan bli deporterad till Australien. Båda kommer med första flottan och börjar sina liv i Australien där de försöker överleva svält och oförrätter. Eftersom Susans svåger är fältmarskalk och kronjurist vilket ger Billy en högre status bland fångarna, så länge han förvaltar den väl. 

Jag tycker att denna bok är väl värd att läsa. Både spännande och hemsk (med tanke på de människoöden som beskrivs). Den levande gör historien på ett mycket bra sätt och får en att vilja läsa mer. På ett sätt skulle hela boken ha kunnat handla om aboriginernas liv, boken börjar ju ändå i kakadu för 50 000 år sedan och sedan på 1700-talet innan engelskmännen kom dit. När jag läser dessa delar känner jag hur bara det skulle kunna bli en bok och att det kanske hade varit bättre om det var tre familjer vi fick följa (överklass familjen Cadwallder, familjen Penhalligan/Collinson och en aboriginfamilj istället för bara de två första). Annars saknar jag inte så mycket i berättelsen. Visst kan jag tycka att Susan ger sig och förlåter lite väl fort och mycket vilket mer känns som att författarinnan bara vill skriva ett slut och få det överstökat vilket är synd (när ni läst boken förstår ni vad jag menar) och att Jonathan som egentligen ska framstå som stark mer verkar tam och ögontjänare. 

Betyg: Spännande historieläsning i romanmiljö.  

Skriven: 2007 

ISBN: 9789137129969 

Tamara McKinley

Tamara McKinley, född 1948 på Tasmanien, är en Australienfödd Brittisk författare vars böcker handlar om Australien på olika sätt. Hon har bott i Storbrittanien sedan hon var barn men återkommer varje år till Australien för att ta fram information till sina böcker. 

Landet bortom haven

Landet bortom haven av Tamara McKinley

Landet bortom haven av Tamara McKinley

Denna gång blir det den historiska romanen Landet bortom haven som handlar om hur Australien "hittas" och blir en Engelsk straffkoloni. Vi får följa två helt olika familjer i England som på olika sätt hamnar i Australien. Den ena familjen är en adelsfamilj där sonen Jonathan följer med på Cooks resa till Tahiti som fortsätter till Australien via Nya Zeeland. Det är ju under denna resa England "hittar" Australien och iden att använda det nya landet som ett enda stort fängelse, en straffkoloni, utformas. 

Den andra familjen är en fattig fiskarfamilj där vi får följa två medlemmar, brodern Bill och systern Susan. Susan gifter sig med en präst som bestämmer sig för att utvandra till Australien Bill blir dömd till deportering för smuggling och kommer tillsammans med Susan till Australien med den första flottan. 

Susan och Jonathan var redan under tonåren kära i varandra men livet tar dem på olika vägar och utmed den vägen uppkommer hinder... 

Tottes och Emmas mamma Gunilla Wolde har dött

Såg precis att Tottes och Emmas mamma Gunilla Wolde dog igår, 15 april 2015, efter en tids sjukdom. Böckerna om Totte och Emma tror jag många är uppvuxna med, däribland jag, så det var tråkigt att höra. Men det som är bra med böcker är ju att hon som författare kommer leva kvar och förgylla många barns liv även framöver. Det tycker jag är en fin tanke och jag hoppas att många tar upp en Totte eller Emma bok och läser! 

Kaffe med rån utläst

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg 

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg 

Ja nu har jag äntligen både läst ut och satt mig ner för att skriva om boken Kaffe med rån. Denna bok är ju lite av en deckare från en rånligas perspektiv och inte vilken liga som helst utan en pensionärsliga. Några äldre som aldrig tidigare har hållit på med olagligheter sitter i servicehuset och ser ett program som visar hur det är i ett svenskt fängelse. Och hör och häpna så är det nog bättre där. För på servicehemmet är de inlåsta, måste gå och lägga sig vid kl 20 och maten är plastig och oätligt. På fängelset verkar den vara mycket bättre så vips bestämmer de sig för att be gå brott som gör att de hamnar i fängelse istället för på servicehemmet. Sagt och gjort så startar pensionärerna Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta en stöldturne. Fast riktigt som man tänkt sig blir det ju inte förstås... 

Ja vad ska man säga om denna bok? Den ger en syn på människors värde (för visst kan man tycka att det borde vara bättre att vara äldre än brottsling på ett fängelse) som annars inte riktigt kommer fram i några böcker och hur de privata aktörerna utnyttjar detta för att tjäna pengar. Inte för att det är det boken handlar om utan det är ju något som skapar pensionärsligan. Utan servicehemmet och att de är missnöjda med det skulle de aldrig känna ett behov av att ge sig in på brottets bana. Och det är det som fastnar mest hos mig ändå. Att pensionärerna ger sig ut på på ett riktigt äventyr. För ett äventyr är just vad det är! De vet inte riktigt hur det kommer gå eller vad som händer här näst för ingen av dem har gjort något liknande innan. De tar ett språng ut i ett försök att få en bättre och roligare tillvaro och som alltid är resan dit minst lika rolig som målet. I alla fall tycker jag det för boken får en att skratta och dra på smilbanden lite här och där. 

Visst är det roligt att läsa en bok som är helt annorlunda än andra böcker man läst (jag har i alla fall aldrig tidigare läst om en pensionärsliga som startas i ett servicehem) och denna bok är en sådan. Det är intressant att se hur problem löses och hur de tar sig an större och större kupper. Problemen som uppkommer och hur allt får sin lösning. Eller får det det? 

Jag ska inte skriva hur den slutar eller så men boken är väl värd att läsa. Kanske under sommarsemester i en hängmatta? Och efter kanske men fått inspiration för att starta en egen liga... Vem vet. 

Betyg: Rolig läsning där allt inte är som det ser ut. 

Skriven: 2012 

ISBN: 9789137138503