Hoppas att alla har en riktigt bra midsommarafton och får riktigt mycket gott att äta! Det kommer i alla fall jag ha. Och ett bad eller två ska jag nog också klämma in.
The five people you meet in heaven
The five people you meet in heaven av Mitch Albom.
Nu ska jag börja läsa nästa bok, The five people you meet in heaven av Mitch Albom, och den här har jag verkligen sett fram emot att läsa. Den har stått i bokhyllan sedan jag köpte den på Singapores flygplats och det har inte blivit av att jag har läst den än. Vet inte varför jag drogs till den här boken i bokaffären på flygplatsen. Men jag såg titeln och blev intresserad av vad den kunde innebära. Där ser man hur viktig en bra titel kan vara. Det var ju från början den som gjorde att jag började titta på denna bok.
Boken handlar om Eddie som jobbar på ett tivoli och som på sin 89:e födelsedag dör i en tragisk olycka när han försöker rädda en liten flicka från en fallande del från en av åkattraktionerna. Det sista han känner är två små händer i sina innan han tar sitt sista andetag och sedan kommer han inte ihåg något utan vaknar upp till livet efter detta, som inte visar sig vara någon lummig trädgård utan ett ställe där man får sitt liv förklarat för sig av personer som var i det och förändrade livet på olika sätt.
På svenska heter denna bok Fem personer du möter i himlen.
ISBN: 9780751536140
Skriven: 2003
Cocaine blues färdig läst
Klar och färdigläst. Jag kanske är lite partisk för en del av att jag tycker att den här boken är rolig att läsa bottnar ju naturligtvis i att jag har bott i Melbourne under ett år och känner till staden och gatorna som nämns och en del av byggnaderna som fortfarande står kvar. Det medför ju självklart att det är lättare att se allt framför sig och även återuppleva egna upptäcktsfärder. Men om man ser bort från just det tycker jag att det är uppfriskande med en kvinnlig, frisläppt deckare som löser mysterier i höga klackar och dyrbara klänningar. Hon är verkligen lite som en kvinnlig James Bond! Hon tar verkligen för sig och är inte rädd av sig utan utgår på något sätt att det där kommer hon klara hur bra som helst. En otroligt modern kvinna för att vara under 20-talet och något säger mig att hon skulle vara en modern kvinna även nu. Hon räds inte för att ta för sig och gå in i manliga kretsar för att ta reda på det hon vill och för att hjälpa de som behöver hjälp.
I denna bok behandlas två mysterier parallellt med varandra. Det ena är ju att lösa varför en en vän till familjen inte tycks må bra, Lydia, och det är därför hon ger sig iväg till Melbourne och den andra uppkommer tidigt efter att hon kommit till Australien i form av att någon håller på med olagliga aborter där kvinnorna blir allvarligt sjuka eller dör. Båda brotten måste lösas och till sin hjälp har Phryne två snälla, om än lite buffliga ibland, taxichaufförer som hon träffar sin första dag i Melbourne och Dot (Dorothy) som blir hennes sällskapsdam och hembiträde. Alla fyra får vara med om äventyr och ta risker som i alla fall Dot inte hade tänkt sig. Dot är katolik och Phrynes sätt att leva är inte riktigt så hon har uppfostrats...
Boken är inte översatt till svenska vad jag vet men det är en lättläst bok, när kläderna beskrivs kan det dock vara svårt att veta exakt vad alla ord betyder utan att slå upp. Men det är trots allt inget man störs av i berättelsen eller ens behöver veta för att hänga med i allt.
Cocaine Blues av Kerry Greenwood är vad jag kallar mysdeckare, trevliga deckare som pusslar ihop en historia där lösningen finns tidigare än man förstår om man bara stannade upp och tittade på bevisen. Det är en deckare där man inte behöver stänga alla fönster och dörrar för att våga läsa utan man kan i lugn och ro läsa den var man än är och när som helst. Det är inget läskigt i den utan bara en bra skriven deckare som är väl värd att läsas!
Betyg: Gillar boken! Väl värd att läsas så avskräcks inte av att den inte är översatt till svenska än.
Phryne Fisher
Phryne Fisher är en viljestark dam som är riktigt orädd och gör som hon vill. Klädd i de vågade 20-talets kläder, som återges i boken, ger hon sig ut för att lösa brott och träffa män. Från början var hennes familj fattig i Melbourne men helt plötsligt ärver de en avlägsen släkting i England och får pengar till dyra kläder och vanor. Men som den orädda och äventyrslystna person hon är stannade hon inte i den trygga miljön i England som hon kunde ha levt. Istället rymmer hon till Frankrike under första världskriget och går med i en ambulansgrupp där.
Hon återvänder till Melbourne för att undersöka mystiska saker åt en familjevän. Tanken är att bara undersöka och sedan återvända men hon bestämmer sig för att stanna och starta en detektiv service.
20-talets Melbourne
Jag kanske är partisk men jag kan riktigt se det framför mig. Husen, gatorna och tehuset. Det hjälper naturligtvis att jag har bott i just Melbourne under ett år så det är lite som att resa tillbaka och se gamla ställen. Märker hur jag dröjer mig kvar vid vissa partier där Melbourne beskrivs och funderar över om jag har gått just där. Är den gränden kvar? Men en liknande har jag helt klart gått i.
Cocaine Blues kommer nog ta längre tid än beräknat att ta sig igenom misstänker jag...
Kerry Greenwood
Kerry Greenwood är författaren som skapat Phryne Fisher. Hon är advokat från Melborne, Australien, som har skrivit många böcker och pjäser genom åren. Första boken om Phryne Fisher kom 1989 och totalt har det kommit ut 19 stycken om denna "Lady detective".
Cocaine Blues
Cocaine Blues av Kerry Greenwood
Cocaine Blues är den första boken i serien av Kerry Greenwood om den tuffa damdetektiven miss Phryne Fisher som kommer tillbaka till Melbourne, Australien, för att lösa ett mysterium. Hon blir kvar och därav blev det en serie böcker.
Böckerna utspelar sig i 20-talets Melbourne och Phryne Fisher beskrivs som en kvinnlig James Bond. Och eftersom jag har sett serien på TV, producerad 2011, och har läst en bok sedan tidigare (kan inte minnas vilken det var dock bara att det var någon i mitten av serien) kan jag bara hålla med. Just nu håller de på att producera fler avsnitt i TV-serien och det ser jag fram emot.
Men nu börjar läsningen av första boken.
ISBN: 9781741145663
Skriven: 1989
Åtta kvm jord
Åtta kvm jord av Eva Levin
Efter brottsbekämpning tänkte jag att det kunde vara bra med lite trädgård så därför bestämde jag mig för att ta den här boken. Åtta kvm jord av Eva Levin är en liten bok med lite text och mycket bilder som handlar just om att odla på 8 kvm. Boken tar upp allt från att samla frön och bygga sitt egna lilla drivhus till att laga mat och gjuta i betong. Det är korta introduktioner på allt men det är också där det slutar. Inget beskrivs mer ingående så vill man veta mer får man gå till respektive bok i ämnet. Men som introduktion är det en ganska trevlig bok som kan ge både tips och inspiration till ens egna lilla trädgård... eller som i mitt fall balkong.
ISBN:9789197891509
Skriven: 2013
Betyg: Tar upp lite om mycket så ett bättre köp eller läsning får man nog om man skaffar boken som hanterar det område man är intresserad av. Inte värt pengarna tyvärr.
Recensioner
Kom att tänka på det här med att recensera böcker. Det är ju något man har fått göra under de flesta av sina år i skolan. I början med en mening och sedan mer och mer utvecklat. Minns fortfarande bokredovisningarna i mellanstadiet då många fortfarande inte fattat att man inte skulle berätta hur det hela slutade ut i fall att någon ville läsa boken efter att man hade beskrivit den. Lite som att de var tvungna att berätta slutet så att alla skulle förstå att de faktiskt hade läst hela boken. Inte bara början och mellersta delen.
Efter det så kom perioden då alla skulle läsa samma böcker, tiden då det var för att lära sig läsa och sedan få fart på läsningen är över, för att sedan analysera dem. Skriva uppsatser om vad boken handlade om och varför författaren skrivit den och hur deras erfarenheter hade påverkat boken. Röde Orm var en sådan bok för mig, en som måste läsas. Inte för att jag hade något emot det. Inte alls faktiskt. Vi skulle läsa första delen/boken till ett visst datum och sedan fortsatte jag med andra delen/boken för att jag tyckte om den och ville veta hur det skulle gå. Så jag hade inget emot böckerna direkt men att ha ett slutdatum på det hela tyckte jag inte riktigt om. Det kändes stressande på något sätt.
Jag hoppas att jag inte kommer berätta slutet på någon av mina recensioner framöver. Men man vet ju aldrig...
Du går inte ensam är slutläst
Ja, då ska man testa att göra en recension/diskussion av boken, helst utan att berätta för mycket om boken så att det inte blir en spoiler alert. Antar att man lär sig med tiden.
I boken Du är inte ensam av Mari Jungstedt får vi följa Visby-poliserna. Deras privata liv och vedermödor liksom deras arbete med att lösa brott. I den här boken kretsar historien runt att små flickor i tre/fyra års åldern kidnappas och försvinner spårlöst. Ingen vet vad som har hänt och poliskommissarie Karin Jacobsson försöker ta reda på hur de har kunnat försvinna så fort och oförklarligt. En jakt på den skyldige börjar och olika trådar tas upp runt vad som kan ha hänt. Samtidigt får vi följa Anders Knutas som kämpar med att komma tillbaka till jobbet som poliskommissarie efter en depression samtidigt som konstiga saker börjar hända i hans liv.
Boken är på ett sätt en ganska ledsam historia även utan brottet som hela historien handlar om. För egentligen skulle jag säga att den handlar om att leta efter sin plats i livet, familjen och kärleken. Rädslan av att säga saker för att man tror man skyddar någon eller är för rädd för vad som kan hända om man öppnar munnen men som kanske egentligen skadar i det långa loppet. För bortsett från brottet och karaktärerna på polisstationen, som egentligen också söker detta, är det detta som boken handlar om.
Men om man då tittar på själva berättelsen i boken och det som är huvudtråden i den, med andra ord brottet, så är det egentligen inte en så speciell historia. Missförstå mig inte. Som alla deckare är den spännande, man vill ju veta vem som är den skyldige och varför, men det är en vanlig deckare utan egentligt djup (att hitta en plats i livet är egentligen inte direkt med utan nämns i förbifarten och det kunde ha utvecklats för att bilda en djupare roman). Men som deckare att läsa i hammocken så skulle jag säga att den är ett bra val. Engagerar inte och skrämmer inte så att man inte vill sova utan är så där härligt svenskt lagom.
Och har man som jag inte läst någon av hennes tidigare böcker i serien så går det bra att börja här. Det är klart att man missar lite av utvecklingen av poliskaraktärerna men det är inget som stör.
Betyg: Lättläst bok om än lite för intetsägande, men helt ok för läsning i hängmattan men inget mer.
Betygsättning
Här kommer det svåra. Betygsättningen av boken. Antar att jag måste ha det men känner att det är ganska svårt ändå. För att göra det roligare eller kanske främst för att göra det enklare för mig kommer jag inte använda mig av en betygsskala utan istället skriva ett ord eller mening som får ge betyg för läsupplevelsen och boken i stort. Hoppas att det blir ett bra sätt att lösa det på och som också ger er mer än ett betyg på 1 till 5.
Jag ser poängen
Med korta kapitel. Inte bara för att man hittar tillbaka till där man slutar läsa utan det blir en bra uppdelning mellan olika personer och händelser. I andra böcker är de ofta ihoptryckta i ett och samma kapitel som aldrig tycks ta slut. Frågan är bara om ett mellanting mellan de båda är att föredra. För jag tycker fortfarande att kapitlen är lite väl korta ibland. Men det går snabbt att läsa denna bok.
Korta kapitel
Boken "Du går inte ensam" har verkligen korta kapitel. Vilket ju kan vara bra om man bara kan läsa korta stunder och på ett sätt är det ganska skönt. Men när de flesta kapitel är ett till två blad kan jag tycka att det har gått till överdrift. Någon måtta får det vara. Känns lite som att man läser en "jag har precis börjat läsa kapitel böcker" bok då man ville ha korta kapitel för man inte orkade läsa så länge. Är väl både för och nackdelar med korta kapitel och just nu lutar jag mot att lite längre kan de nog vara.
Och var är mordet? Ska ingen mördas i denna deckare? Är ju typ blodstänk på omslaget så det hade man ju nästan väntat sig. Men det kanske bara ska handla om småflickor som kidnappas och är spårlöst försvunna.
Mari Jungstedt
Lite bakgrundsinformation om författaren är ju aldrig fel så här kommer en kort sådan.
Mari Jungstedt är en svensk journalist som arbetat på bland annat Rapport. Hon har skrivit deckare sedan 2003. Deckarna utspelar sig på Gotland med Anders Knutas som poliskommissarie. Böckerna har blivit översatta till ett 15-tal språk.
Du går inte ensam
Du går inte ensam av Mari Jungstedt är en deckare i Gotlandsmiljö.
Denna deckare är Mari Jungstedts elfte och utspelar sig även den på Gotland. Inte för att jag läst någon av hennes andra böcker i serien men jag hoppas att det inte spelar så stor roll. Själva historien lär ju inte vara en fortsättning från förra boken. Kanske mer historien runt karaktärerna.
Blir spännande att se hur den är.
ISBN: 9789100134334
Skriven: 2013
Så nu sätter läsningen igång
Första inlägget för att starta det hela. Ser fram emot att läsa böcker för både barn och vuxna. Blandningen är något jag tycker är roligt och så blir man inte trött på att läsa. För ibland vill man inget annat än att läsa en härligt färgglad bilderbok.