Ja, då ska man testa att göra en recension/diskussion av boken, helst utan att berätta för mycket om boken så att det inte blir en spoiler alert. Antar att man lär sig med tiden.

I boken Du är inte ensam av Mari Jungstedt får vi följa Visby-poliserna. Deras privata liv och vedermödor liksom deras arbete med att lösa brott. I den här boken kretsar historien runt att små flickor i tre/fyra års åldern kidnappas och försvinner spårlöst. Ingen vet vad som har hänt och poliskommissarie Karin Jacobsson försöker ta reda på hur de har kunnat försvinna så fort och oförklarligt. En jakt på den skyldige börjar och olika trådar tas upp runt vad som kan ha hänt. Samtidigt får vi följa Anders Knutas som kämpar med att komma tillbaka till jobbet som poliskommissarie efter en depression samtidigt som konstiga saker börjar hända i hans liv.

Boken är på ett sätt en ganska ledsam historia även utan brottet som hela historien handlar om. För egentligen skulle jag säga att den handlar om att leta efter sin plats i livet, familjen och kärleken. Rädslan av att säga saker för att man tror man skyddar någon eller är för rädd för vad som kan hända om man öppnar munnen men som kanske egentligen skadar i det långa loppet. För bortsett från brottet och karaktärerna på polisstationen, som egentligen också söker detta, är det detta som boken handlar om.

Men om man då tittar på själva berättelsen i boken och det som är huvudtråden i den, med andra ord brottet, så är det egentligen inte en så speciell historia. Missförstå mig inte. Som alla deckare är den spännande, man vill ju veta vem som är den skyldige och varför, men det är en vanlig deckare utan egentligt djup (att hitta en plats i livet är egentligen inte direkt med utan nämns i förbifarten och det kunde ha utvecklats för att bilda en djupare roman). Men som deckare att läsa i hammocken så skulle jag säga att den är ett bra val. Engagerar inte och skrämmer inte så att man inte vill sova utan är så där härligt svenskt lagom.

Och har man som jag inte läst någon av hennes tidigare böcker i serien så går det bra att börja här. Det är klart att man missar lite av utvecklingen av poliskaraktärerna men det är inget som stör.

Betyg: Lättläst bok om än lite för intetsägande, men helt ok för läsning i hängmattan men inget mer.