Ja det var ett tag sedan sist och det är delvis för att jag tappade inspirationen att skriva och sedan föddes vår lilla skatt efter en tröttsam graviditet (som jag inte tror jag är ensam om att ha). Så trotts att jag fortsatt läsa och baka har jag inte haft orken att skriva och berätta om det. Men nu tänkte jag starta upp så smått igen. Så häng med och upptäck böckernas fantastiska värld och nu kommer det vara ännu mer barnböcker då min skatt också är en liten bokfantast!
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap utläst
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer
Efter att ha läst boken Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap får jag säga att den är både upplyftande och ledsam på samma gång. Det är en riktig liten "feel good" roman men den berättar också om nazisternas ockupation på ön och hur invånarna både försökte överleva och motarbeta dem under kriget. Både roliga och hemska berättelser berättas genom breven i boken. För det är just brev som skrivs och hela boken är uppfylld av. Det är ett intressant grepp att föra historien framåt bara med hjälp av breven. Annars när man träffar på brev i böcker är de en del av själva berättelsen men här är det breven som både skapar och för berättelsen framåt. Jag var faktiskt lite skeptisk till det när jag började läsa men det är gjort på ett sådant bra sätt att jag är osäker på om det hade blivit bättre med en vanlig romanberättarstil.
I denna bok finns allt (nästan i alla fall). Här finns kärlek, krig, överlevnad och framför allt vänskap. Allt börjar med att Dawsey Adams skriver ett brev till Juliet Ashton eftersom han har fått tag på en bok som en gång tillhört henne och nu gärna vill veta och läsa mer om och av författaren. Böcker är det nämligen lite ont om på ön Guernsey efter den nazistiska ockupationen. Dawsey och Juliet börjar brevväxla och tillslut så brevväxlar Juliet med alla i litteratur- och potatisskalspajsällskapet på Guernsey. Hon får reda på det som hände på ön och varför ett litteratursällskap bildades mitt under kriget men också om livet nu på ön då allt sakta går mot det normala igen. Eller så gott det går i alla fall. När Juliet bestämmer sig för att åka och hälsa på sina nya vänner börjar en helt ny del i berättelsen och kanske även i hennes eget liv...
Känslan som lämnar mig när jag läst ut den sista sidan i boken är att jag skulle vilja läsa mer av denna författarinna så det är trist att veta att detta är den enda boken som finns och någonsin kommer finnas av henne. Jag tycker om boken och hade gärna läst en fortsättning på denna eller något helt nytt. Men får vara glad för att jag har fått möjligheten att läsa denna roliga och trevliga bok om stundtals mörka ämnen i historien.
Betyg: Trevlig skriven "feel good" roman som är en läsarupplevelse.
Mary Ann Shaffer
Mary Ann Shaffer, 1934 - 2008, var en amerikansk författare och bibliotekarie som bara skrev en bok, Geurnseys litteratur- och potatisskalssällskap 2008.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer
Boken Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer handlar om England och den lilla ön Guernsey precis efter andra världskrigets slut. Precis som titeln signalerar så är det ett litteratursällskap på Guerneys som vi får följa genom brevväxling med journalisten/författarinnan Juliet Ashton i London. Det är både stora och små saker som behandlas i breven och ett liv på den lilla ön både före, under och efter kriget målas upp.
Nu ska jag börja läsa och se vart denna bok tar mig.
Lång tid borta men nu ska jag bli bättre
Ja man skulle kunna tro att jag försvunnit från jordens yta men så är det ju naturligtvis inte (även om det hade varit roligt att få en liten tur till månen). Men nu ska jag bättre mig efter en lååång tystnad. Varför har det då varit så tyst? Det enkla svaret är nog det trista jag har inte riktigt haft inspiration till att läsa och skriva och istället för att skriva något trist och tråkigt har jag helt enkelt låtit bli. Vet inte om det är rätt väg att gå men så är det. Tyvärr är det också så att mitt privata skrivande också legat nere under denna tid därför att inspirationen har varit försvunnen. Jag hoppas nu kunna få den tillbaka och det ska vi väl kunna fixa.
Eventuellt kommer bloggen förändras under de närmaste månaderna, eller så kommer den se lika dan ut. Vem vet vart hösten tar oss..
Landet bortom haven slutläst
Landet bortom haven av Tamara McKinley
Landet bortom haven är nu slutläst och det har varit både en spännande läsning samtidigt som det känts som en historielektion på ett sätt. Denna bok tar upp mycket av historien om det som hände i Australien, och England, under den här tiden. Det otroligt hårda klimatet som var för både straffångar och nybyggare som kom med den första flottan till Australien och hur aboriginerna påverkades då och för alltid av denna tid.
Boken börjar med att vi får möte de olika personerna i boken och att Jonathan Cadwallder följer med på kapten Cooks forskningsresa till Tahiti och senare Australien och Nya Zeeland. Det är under denna resa som Australien tas i Engelskt anspråk och blir en koloni under den Engelska kronan. Detta för med sig stora förändringar för alla involverade.
Innan denna bok hade jag hört talas om fängelsefartygen man använde sig av i väntan på att man hittade en lämplig fängelsekoloni att deportera fångarna till. Man kan ju tänka sig att det var hårt och jobbigt redan i dem men boken hjälper en att se hur förskräckligt det måste ha varit i dessa skepp som blev fängelser eftersom de inte var sjödugliga längre. Att sedan deporteras till Australien där inget finns och den kunskap som förs med är tjuveri av olika slag istället för bönder som kan bruka marken måste ha varit fruktansvärt både för nybyggarna och straffångarna.
Eftersom den familj som man framför allt får följa är familjen Penhalligan, som både är nybyggare och straffånge, får man en bred inblick i hur livet i Sydney var under denna tiden. Systern Susan är gift med en av prästerna som följer med och lever som fria medborgare i detta land. Hennes bror Billy har blivit dömd för smuggleri och lever först på fängelsefartygen för att sedan bli deporterad till Australien. Båda kommer med första flottan och börjar sina liv i Australien där de försöker överleva svält och oförrätter. Eftersom Susans svåger är fältmarskalk och kronjurist vilket ger Billy en högre status bland fångarna, så länge han förvaltar den väl.
Jag tycker att denna bok är väl värd att läsa. Både spännande och hemsk (med tanke på de människoöden som beskrivs). Den levande gör historien på ett mycket bra sätt och får en att vilja läsa mer. På ett sätt skulle hela boken ha kunnat handla om aboriginernas liv, boken börjar ju ändå i kakadu för 50 000 år sedan och sedan på 1700-talet innan engelskmännen kom dit. När jag läser dessa delar känner jag hur bara det skulle kunna bli en bok och att det kanske hade varit bättre om det var tre familjer vi fick följa (överklass familjen Cadwallder, familjen Penhalligan/Collinson och en aboriginfamilj istället för bara de två första). Annars saknar jag inte så mycket i berättelsen. Visst kan jag tycka att Susan ger sig och förlåter lite väl fort och mycket vilket mer känns som att författarinnan bara vill skriva ett slut och få det överstökat vilket är synd (när ni läst boken förstår ni vad jag menar) och att Jonathan som egentligen ska framstå som stark mer verkar tam och ögontjänare.
Betyg: Spännande historieläsning i romanmiljö.
Skriven: 2007
ISBN: 9789137129969
Tamara McKinley
Tamara McKinley, född 1948 på Tasmanien, är en Australienfödd Brittisk författare vars böcker handlar om Australien på olika sätt. Hon har bott i Storbrittanien sedan hon var barn men återkommer varje år till Australien för att ta fram information till sina böcker.
Landet bortom haven
Landet bortom haven av Tamara McKinley
Denna gång blir det den historiska romanen Landet bortom haven som handlar om hur Australien "hittas" och blir en Engelsk straffkoloni. Vi får följa två helt olika familjer i England som på olika sätt hamnar i Australien. Den ena familjen är en adelsfamilj där sonen Jonathan följer med på Cooks resa till Tahiti som fortsätter till Australien via Nya Zeeland. Det är ju under denna resa England "hittar" Australien och iden att använda det nya landet som ett enda stort fängelse, en straffkoloni, utformas.
Den andra familjen är en fattig fiskarfamilj där vi får följa två medlemmar, brodern Bill och systern Susan. Susan gifter sig med en präst som bestämmer sig för att utvandra till Australien Bill blir dömd till deportering för smuggling och kommer tillsammans med Susan till Australien med den första flottan.
Susan och Jonathan var redan under tonåren kära i varandra men livet tar dem på olika vägar och utmed den vägen uppkommer hinder...
Tottes och Emmas mamma Gunilla Wolde har dött
Såg precis att Tottes och Emmas mamma Gunilla Wolde dog igår, 15 april 2015, efter en tids sjukdom. Böckerna om Totte och Emma tror jag många är uppvuxna med, däribland jag, så det var tråkigt att höra. Men det som är bra med böcker är ju att hon som författare kommer leva kvar och förgylla många barns liv även framöver. Det tycker jag är en fin tanke och jag hoppas att många tar upp en Totte eller Emma bok och läser!
Kaffe med rån utläst
Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg
Ja nu har jag äntligen både läst ut och satt mig ner för att skriva om boken Kaffe med rån. Denna bok är ju lite av en deckare från en rånligas perspektiv och inte vilken liga som helst utan en pensionärsliga. Några äldre som aldrig tidigare har hållit på med olagligheter sitter i servicehuset och ser ett program som visar hur det är i ett svenskt fängelse. Och hör och häpna så är det nog bättre där. För på servicehemmet är de inlåsta, måste gå och lägga sig vid kl 20 och maten är plastig och oätligt. På fängelset verkar den vara mycket bättre så vips bestämmer de sig för att be gå brott som gör att de hamnar i fängelse istället för på servicehemmet. Sagt och gjort så startar pensionärerna Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta en stöldturne. Fast riktigt som man tänkt sig blir det ju inte förstås...
Ja vad ska man säga om denna bok? Den ger en syn på människors värde (för visst kan man tycka att det borde vara bättre att vara äldre än brottsling på ett fängelse) som annars inte riktigt kommer fram i några böcker och hur de privata aktörerna utnyttjar detta för att tjäna pengar. Inte för att det är det boken handlar om utan det är ju något som skapar pensionärsligan. Utan servicehemmet och att de är missnöjda med det skulle de aldrig känna ett behov av att ge sig in på brottets bana. Och det är det som fastnar mest hos mig ändå. Att pensionärerna ger sig ut på på ett riktigt äventyr. För ett äventyr är just vad det är! De vet inte riktigt hur det kommer gå eller vad som händer här näst för ingen av dem har gjort något liknande innan. De tar ett språng ut i ett försök att få en bättre och roligare tillvaro och som alltid är resan dit minst lika rolig som målet. I alla fall tycker jag det för boken får en att skratta och dra på smilbanden lite här och där.
Visst är det roligt att läsa en bok som är helt annorlunda än andra böcker man läst (jag har i alla fall aldrig tidigare läst om en pensionärsliga som startas i ett servicehem) och denna bok är en sådan. Det är intressant att se hur problem löses och hur de tar sig an större och större kupper. Problemen som uppkommer och hur allt får sin lösning. Eller får det det?
Jag ska inte skriva hur den slutar eller så men boken är väl värd att läsa. Kanske under sommarsemester i en hängmatta? Och efter kanske men fått inspiration för att starta en egen liga... Vem vet.
Betyg: Rolig läsning där allt inte är som det ser ut.
Skriven: 2012
ISBN: 9789137138503
Glad Påsk!
Hoppas att alla har en riktigt bra och härlig påsk! Det är ju perfekt väder för att läsa böcker i alla fall...
Glad Påsk!
Internationella barnboksdagen
Idag är det internationella barnboksdagen. Initiativet till denna dag är tagen av IBBY International Board on Books for Young People för att föra vidare glädjen med böcker och läsande. Dagen valdes utifrån att det är den 2 april som HC Andersen föds 1805 och har firats sedan 1967.
Så idag tänker jag fira barnboksdagen!
Catharina Ingelman-Sundberg
Catharina Ingelman-Sundberg, född 1948, är en svensk författarinna och journalist. Hennes utbildning inom historia och arkeologi, och då främst marinarkeologi, har tagit henne runt om i världen för att undersöka förlista skepp.
Under sina verksamma år som författarinna har hon skrivit många historiska romaner och faktaböcker men även två böcker om pensionärsligan.
Kaffe med rån
Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg
Kaffe med rån är en bok jag har haft i hyllan ett tag och nu kändes det rätt att ta fram den så här lagom till påsk. Under påsken ska man ju läsa deckare, i alla fall i Norge, och även om denna inte är riktigt en deckare så är det ju lite åt det hållet. Hoppas däremot på skratt än blodiga lik...
Boken handlar om några äldre på servicehuset Diamanten i Stockholm. Efter neddragning efter neddragning av fika, hemlagad mat och personal har de tröttnat. Nu får det allt bli en ändring när fångar på landets fängelser till och med får bättre mat. Och inlåsta är de ju på servicehuset ändå eftersom de varken får ut och promenera eller vara uppe längre än till kl 20.
Det är så vännerna Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta bestämmer sig för att starta Pensionärsligan som ska ta från de rika och ge till de fattiga, och så lite till sig själva förstås. Med rullatorer och käppar ger de sig iväg på rövarstråt och ett riktigt spännande äventyr i den undre världen!
Ska bli roligt att läsa om dessa driftiga pensionärer! Ser fram emot rolig läsning.
Surt sa räven om rabarberna
Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist
Nu har jag läst och skrattat åt hur tokigt allt kan bli. Surt sa räven om rabarberna var en rolig bok och en liten feelgood roman som man kan läsa och pigga upp sig med. Det är ju alltid trevligt att ha sådana på lager. Att den dessutom är väldigt lättläst med lagom långa kapitel är ju naturligtvis ett plus.
Boken handlar om Gunnar och Berta som har flyttat in till en lägenhet i Simrishamn efter många år i hus. De saknar sin trädgård och är så glada åt sin kolonilott dit de cyklar nästan varje dag tillsammans med sina nya vänner Konrad och Hjördis, som har kolonilotten bredvid. Här funderar de på vilka växter de ska så och plantera och livet verkar vara riktigt enkelt och trevligt. Men så blir det ju ett missförstånd med Gunnar i mitten bara därför att han köpte en blomma till Berta men skulle skoja till det. Och missförståndet växer tills den får sitt egna lilla liv bland kolonilotterna. Hur ska Gunnar klara ut detta?
Fast Gunnar är allt inte den enda som har en hemlighet utan det har Berta och Hjördis också. Men ska två tanter verkligen ge sig ut på det äventyr de funderar på?
Ja det är en bok med många förvecklingar och hemlighetsmakeri. Gunnar för att han försöker skydda och Berta och Hjördis för att de undrar om de har styrkan och modet att våga stå på egna ben. De alla beskrivs med värma och lyfts fram som vardagshjältar i den lite vilda värld en kolonilottsförening verkar vara :). De dråpligheter som händer på grund av missförstånd och hemlisar är ju roliga att följa och ibland skrattar man högt åt de situationer som uppkommer. För det blir ju tokigt lite här och där om man säger så.
För mig är detta en bok man kan ta fram en lite tråkig dag då man vill skratta. Det vill man väl i och för sig alltid men ibland vill man det lite extra och då kan man ta fram denna bok. Den bjuder nämligen på igenkänning och dråpliga situationer som man själv mycket väl skulle kunna hamna i någon gång någon stans. Det kanske också just igenkänningen som roligare och man tar till sig boken på ett annat sätt än en bok man inte riktigt kan relatera till. Åldern har ju inte riktigt något med livet och saker som händer i det att göra. Klokare kanske man blir med erfarenhet men det är ju just hur man förhåller sig till den klokheten som skapar de situationer man hamnar i. Därför kan vi nog alla känna igen oss på ett eller annat sätt och tänka: "Det där skulle också kunna hända mig..."
Efter att ha lagt ner denna bok funderar jag på vilken bok av författarinnan jag kommer läsa härnäst. För att det kommer bli någon mer är jag helt säker på...
Betyg: Rolig bok med igenkänning som är värd att läsas.
Skriven: 2012
ISBN: 9789173553001
Karin Brunk Holmqvist
Karin Brunk Holmqvist, född 1944, är en svensk författarinna som har gett ut åtta böcker. Förutom att skriva böcker har hon bland annat arbetat som socionom, statist och programledare i radio.
Hennes böcker utspelar sig på Österlen där hon bor och växte upp så områden hon känner väl.
Surt sa räven om rabarberna
Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist
Nästa bok på tur är en lite tunnare bok som jag hoppas är rolig. Den verkar i alla fall rolig när jag läste om den men vi får se.
Surt sa räven om rabarberna handlar om Berta och Gunnar och deras liv på och omkring son kolonilott i Simrishamn. De är så glada över att de fick en kolonilott här och att deras nya vänner Hjördis och Konrad har kolonilotten bredvid. De odlar och pysslar i sin lilla trädgård men så börjar ett missförstånd ta fart i kolonilottsområdet och allt blir inte som förut. Allt därför att Gunnar bestämde sig för att köpa en liten blomma till sin Berta...
Snabbläsare eller långsamläsare
Ja vad är ni egentligen. En som läser ut en bok snabbt och vänder blad nästan hela tiden för ni har förfinat snabbläsningens ädla konst eller den som läser tyst för sig själv i huvudet? Jag tillhör den senare kategorin. Jag läser inte direkt långsamt men speciellt snabbt läser jag då inte. Nej jag suger mer på orden och meningarna som om de var små karameller. Smakar på dem innan jag tar mig vidare. Då går det ju lite långsammare också så klart och det är mer när det är bra böcker, böcker som jag läser för att jag själv valt det, som jag gör så med. Andra böcker som till exempel kurslitteratur har man ju ett helt annat läsmönster med, även om jag aldrig har varit en snabbläsare.
Äntligen Vasaloppet!
Som jag har väntat på denna dag då Vasaloppet körs! Ser inte annars på sport alls men Vasaloppet är heligt. Då äter man blåbärssoppa (som ju är så otroligt gott), tittar på naturen som de tävlande åker förbi och på intervjuer om bläbärssoppa och andra viktiga saker. Jag har självklart köpt blåbärssoppa så att allt är klart för idag. Ja så nu och några timmar framöver kommer jag sitta framför TVn.
Blev besviken förra veckan då Vasaloppet egentligen skulle vara. Första gången i historien flyttar de loppet och för vaddå om man får fråga. För att skid VM är i Falun. Dåligt säger jag!
Nej nu startar det strax så Hej så länge!
Boktjuven
Boktjuven av Markus Zusak
Nu har jag läst ut Boktjuven och det är en riktig lite tegelsten, den är ju ganska så tjock med sina nästan 600 sidor. Så inget för nybörjar läsaren precis. Men med ett engagerande ämne så flyger man nästan fram över sidorna och det går ganska snabbt att läsa, för man vill ju veta hur det går även om man får en tjuvtitt redan i början av boken.
Boken handlar om Liesel Meminger som lämnas över till fosterfamiljen Hans och Rosa Hubermann av sin mamma. Allt för att försöka skydda henne eftersom mamman blir förföljd i Tyskland därför att hon är kommunist, eller i alla fall anses vara det. Pappan är inte med alls men allt pekar mot att han redan tagits till ett koncentrationsläger på grund av att han är kommunist och alltså oliktänkande. Första gången vi möter Liesel så gör vi det på ett tåg till München. Där på en kall tågbänk dör nämligen hennes bror och världen faller samman. Den händelsen förföljer Liesel under hela boken på ett eller annat sätt men ger henne kanske också den styrka som hon behöver för att ta sig vidare själv i den nya staden och fosterfamiljen. Det är också här vi förstår att berättaren av denna berättelse är Döden, som kommer passera i Liesels liv flera gånger. Döden som tar upp själarna och för bort dem från det jordiska livet men som ibland stannar upp och ser sig omkring och på så sätt får denna berättelse att berätta.
Att det är just Döden som har fått rollen som berättare är ganska passande med tanke på att så många människor dog under 2:a världskriget på så många olika ställen. Döden kan med lätthet fläta ihop de olika händelserna och framföra små glimtar av den värld Liesel lever i och som hon kanske inte själv alla gånger vet om. Sedan gör det naturligtvis att boken skiljer sig från andra böcker för hur många av dem har Döden som berättare? Jag har inte läst någon annan i alla fall. Att få en liten inblick och följa Dödens arbete är trotts allt helt nytt men också en intressant aspekt av boken. För visst måste Döden också kunna ha tankar och känslor? Här kommer de fram lite och är lagom för att föra berättelsen framåt. Det är helt klart ett intressant sätt att berätta berättelsen och ger i alla fall Markus Zusaks syn på hur Döden är...
Boken i sig tar ju inte upp ett direkt nytt ämne i bokform. 2:a världskriget har det skrivits om på olika sätt i olika romaner sedan det tog slut. Det som är annorlunda i denna bok, förutom att Döden är berättaren, är att vi får följa en ganska så vanlig tysk familj under kriget när bomberna faller över staden och judar och oliktänkande tvingas marschera fram och tillbaka genom staden. Den skildrar helt enkelt det osäkra livet i Tyskland där man inte visst vad man fick göra/säga eller tänka. Nu är just Liesels fosterfamilj vanlig utåt men på insidan, innanför husets väggar, är de ovanligare. För de gömmer en jude i källaren. Men det är något ingen av dem visar eller ens tänker på utanför huset. För vad som skulle hända om någon kom på dem vill de helst inte tänka på, än mindre uppleva. Men det är just detta liv innanför och utanför husets väggar på en gata som heter Himmel Strasse i Molching utanför München som berättelsen utspelar sig och som vi får veta allt om.
Saknar jag då något? Nej boken är bra skriven och får en att vilja läsa vidare om vad som kommer hända och hur kriget kommer närmare det lilla huset på Himmel Strasse. Visst kan inte allt tas upp och det finns ju så mycket mer att berätta. Men därför finns det ju också fler böcker. Fast när jag tänker efter så är det faktiskt något jag saknar och gärna hade velat ha lite mer av och det är att det gärna hade fått stå lite mer om vad som hände sedan. För vad hände sedan? Vilka öden fick de överlevande egentligen? Det hade jag gärna haft lite mer om.
Betyg: Bra bok som får en att vända blad.
Skriven: 2005
ISBN: 9789186587833