Eldens vrede av Henning Mankell
Livet i Mosambique är inte enkelt. Fattigdom som kan göra vilken människa som helst till en annan person. Men Sofia har det ändå ganska bra. Hon kan ställa fram mat till sina barn och de bor i ett hus. Sofia känner sig lycklig eftersom hon har Armando som far till sina barn och att han kommer hem varje helg från sitt jobb inne i staden.
Egentligen önskar jag att det inte skulle vara något svek från Armandos sida och i vilket fall som helst inte att det skulle få de konsekvenser det får. Kan en människa råka ut för så mycket? Det sorgliga svaret är nog ja. Även om man inte vet vad som är Sofias liv och vad som är saga. Vad som har hänt Sofia på riktigt och vad som kanske har hänt andra. Henning skriver själv att allt det som står i Eldens vrede har hänt men att Sofias liv och öde har flutit ihop med andra människor. Det får mig att fundera på hur Sofias liv på riktigt ser ut. Det liv hon lever varje dag och som är hennes egna. Jag hoppas så att det går bra för henne och att hon kan ge sina barn skolgång.
Att läsa en berättelse som denna gör att man, i alla fall jag, känner sig lyckligt lottad för det man har. Men det är samtidigt bra att få en inblick i hur det ser ut på andra platser i världen än här. Både bra och sämre saker. Sofia kanske inte har så mycket materiellt men hennes familj håller ihop och finns där. Det är fint att se för på så sätt är hon rikare än vad hon kanske tror.
Betyg: Tänkvärd berättelse om hur det är i fattiga länder i Afrika.
