Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian slutläst

Nu är boken Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian slutläst och jag önskar faktiskt på ett sätt att den hade varit längre. Vill läsa mer. Veta hur det egentligen går för Junior och Rowdy. Kommer de vara vänner även i vuxen ålder? Vart för livet dem? Men dessa frågor får inga svar utan jag får väl drömma ihop mitt slut på denna större berättelse själv. Har bara en känsla av att det kommer vara mer rosa skimrande än vad Sherman Alexies hade skrivit det. Gissningsvis blir resan dit inte lika humoristiskt beskriven heller, som den är i boken. För att beskriva tragiska händelser och liv med en glimt i ögat som ibland driver till skratt är en svår konst vilket Sherman Alexies lyckas bra med igenom hela boken. 

Boken beskriver en helt annan värld än den man brukar få besöka i amerikansk litteratur. En värld där vardagen för indianerna i reservaten beskrivs och skapar omgivningen där själva berättelsen utspelar sig. Beskrivningen, i början av boken, av att det man lär sig i reservatets skola är att ge upp ger en tydlig bild av det samhälle de lever i. Det finns ingen väg ut därför att de själva lär sig säga att det inte gör det. De ger helt enkelt upp. Men Junior vägrar ge upp. Han slåss för sin rätt att hoppas och för att få ha kvar sina möjligheter i livet. Det är därför han byter skola. För att få mer hopp och möjligheter i en värld som inte lär ut eleverna att ge upp utan att fortsätta hoppas! För mig är det nog också det som är den stora gåva som boken vill förmedla. Att våga hoppas och att inte låta sig läras att man ska ge upp för att det inte är någon ide. För om någon från en fattig och hård bakgrund, om än påhittad så finns dessa bakgrunder ju ändå, kan lyfta sig upp och fortsätta att hoppas med hjälp av en kärleksfull familj på sitt sätt så klarar vem som helst det. Det är just det som står på varje sida och som jag tar till mig. 

Så jag lägger ifrån mig boken med en suck och undrar varför den inte hade 100 sidor till i sig. Det hade faktiskt inte varit för mycket...  

Betyg: Definitivt en bok som ska läsas! 

 

Sherman Alexie

Sherman Alexie, född 1966, är en amerikansk författare som tillhör spokaneindianerna. Han skriver poesi och noveller men har också skapat filmer. I sitt skapande använder han sig av sina erfarenheter från livet och berättar om livet som indian i reservaten. I boken Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian får man på sätt och vis följa en del av Shermans egna uppväxt. Han föddes själv med "vattenskalle" precis som huvudpersonen Junior och bytte precis som Junior till en skola utanför reservatet. Så även om boken inte är en bibliografi är den baserad på erfarenheter författaren har. 

Sherman har bland annat vunnit priset Peter Pan-priset och National Book Award for Young People's Literature för boken Den absolut sanna historien om mitt liv som halvblodsindian. 

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie. Illustrationer av Ellen Forney 

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie. 

Illustrationer av Ellen Forney

 

Boken Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian handlar om Junior som alltid har varit speciell. Han föddes med "vatten i hjärnan" och mobbas av indianerna i reservatet. Men berättelsen tar egentligen sin början efter att Junior får rådet att börja på en skola utanför reservatet av en lärare. Då han ses som indian i sin nya skola men som en förrädare i reservatet. 

Boken ska också vara en så där halv biografi av Sherman Alexies liv. Han bytte bland annat själv till en skola utanför reservatet. 

Ska bli riktigt spännande att läsa den här boken för jag har hört att den ska vara bra. Hoppas på bra läsning.  

Skriven: 2007

ISBN: 9789129670684