Allan Karlsson, som är hundraåringen, bestämmer sig en dag för att klättra ut genom fönstret på äldreboendet och helt enkelt promenera iväg. Det är hans hundrade födelsedag och mindre än en timme innan kalaset ska starta på äldreboendet bestämmer han sig för att ge sig iväg. Genom många vändningar får vi följa Allan åkandes dressin med en kappsäck med pengar och där hade man kanske kunnat stanna resan för nog har det hänt mycket redan. Men Allans resa fortsätter via svenska skogar och elefanter och tillbaka blickar på Allans liv som har varit minst sagt händelserikt. Man hinner med mycket på hundra år men frågan är nog ändå om inte Allan hinner med lika mycket till på den månad han är ute på vägarna och söks av alla möjliga grupper...
Vet inte om det är så att Allan Karlsson, Hundraåringen, är en brottsling eller bara väldigt godtrogen av sig. Har faktiskt inte bestämt mig än och vet inte om jag någonsin kommer göra det. Lutar nog mot att han är godtrogen. För så rättfram som han är och pratsam om saker man kanske annars inte skulle säga får man leta efter.
På ett sätt kan jag inte sluta fundera på om en person verkligen skulle ha kunnat vara med om allt detta under sitt liv. Det är ju inte bara någon historisk händelse och person som Allan varit delaktig i utan många många många. Inte för att det förtar läsningen på något sätt men man undrar ju om det finns någon där ute som har varit med om lika mycket. Som tycker att en döing som åker dressin ändå är bättre än att lämna den i frysen. Man undrar liksom.
Jag skrattar inte rakt ut någonstans i boken egentligen. Men nog är den rolig alltid och mungiporna dras uppåt både här och där. För boken är skriven på ett roligt sätt som tilltalar mig mycket. Lättsamt och roligt med en historia som gör att man vill läsa mer. Bara en sida till tänker man, men det blir ju inte bara en sida till utan både två och tre och oftast tio innan man lägger ner boken. Sådana böcker är kul att läsa.
För att beskriva det på ett annat sätt kan jag berätta att min pappa lånade mitt exemplar av Hundraåringen och läste och har nu köpt sitt egna exemplar för att läsa igen. Det måste ju ändå vara ett ganska bra betyg.
Betyg: Rolig bok som kan läsas igen.