The Muddle-headed Wombat

Det tog lite tid men nu är den här boken utläst. Tog lite längre tid än vanligt men jag skyller på mitt förkylda huvud. 

The Muddle-headed Wombat av Ruth Park

Boken The Muddle-headed Wombat handlar om Wombat och hans båda vänner Mouse och katten Tabby och deras äventyr i den Australiensiska landsbygden. Fast egentligen skulle den kunna utspela sig var som helst, om man bortser från djuren i den som ju är australiensiska, för det är inget direkt i landskap eller det de gör som är extremt australiensiskt. Så man kan känna igen sig och kanske lära sig lite om vilka djur som finns i Australien. Denna bok består av fyra historier/böcker om Wombat och hans vänner där den första handlar om när de alla möts för att sedan ta upp när de börjar skolan, åker på semester och bor uppe i ett träd. Wombat är, skulle jag säga, som en fyra åring och hittar på bus och lär sig saker medan Mouse är den mer vuxna och förståndiga av de tre. Tabby är någonstans mitt emellan även om Tabby själv skulle säga att han är minst lika vuxen och duktig och smart som Mouse. Minst! Men så är det inte riktigt. 

Boken heter ju The Muddle-headed Wombat och att vara muddle-headed betyder att man är virrig och det är precis vad Wombat är. Han minns inte riktigt saker och det gör att det lätt blir lite fel. Men han har ett stort hjärta och vill gärna hjälpa till med allt även om det blir fel under vägen. Även när det är något han är bra på, som att göra eld att grilla över på skolutflykten, blir det inte riktigt som han har tänkt det och han blir väldigt besviken för han vill ju så gärna visa att han faktiskt kan göra saker utan att virra till det. Det är tur att Wombat har Mouse som tar hand om honom. 

Något jag tycker om i boken är att karaktärerna känns väldigt levande. Ingen är helt igenom god och duktig utan de är mer som folk är mest. Alla sidor finns där. Det gör det också roligt att läsa boken. Men det är klart att det gör det svårt att välja vilken man tycker bäst om och för mig gick det fram och tillbaka medan jag läste. För visst är Wombat en väldigt fin vombat men ibland är han lite svår att tycka riktigt om när han visar de sidorna. Annars är det nog Mouse som kommer tvåa men det är en lite tråkig karaktär i all sin ordentlighet... 

Utifrån illustrationerna är det i alla fall klart Wombat som är den som är sötast och han ser också ut som en busig liten fyra-åring som hittar på olika lekar eller sitter och funderar. Alla illustrationer är svarta pennteckningar och de finns på varje sida så det är många att titta på. Jag blir hela tiden sugen på att färglägga dem för de är härligt detaljrika vilket gör att det skulle vara väldigt roligt. Men jag har hållit mig från att göra det... 

Den här boken skulle jag säga passar någon som börjat läsa lite längre kapitelböcker. För de innehåller så många bilder att det bryter av textmassan och lättar upp. Ja det är klart att eftersom den är på engelska, och den har inte blivit översatt, så är det ju tyvärr lite svårt att använda den som det i Sverige. Men den är läsvärd även högre upp i åldrarna (jag tyckte ju till exempel att den var rolig). 

Betyg: Trevlig australiensisk klassiker med fina illustrationer. 

Skriven: 1962 

ISBN: 0207167338

Australia day

The Muddle-headed Wombat av Ruth Park 

Illustrerad av Noela Young 

Hoppas att alla har en riktigt bra Australia day idag som firas den 26 januari för att det var då de brittiska skeppen ankom till Sydney Cove 1788. Det ska vi naturligtvis fira med känguru till middag idag och jag tänkte att jag ska börja läsa en australiensisk klassiker inom barnbokslitteraturen. Det blir nämligen boken om en vombat och hans vänner och deras äventyr. I boken The Muddle-headed Wombat finns fyra av berättelserna samlade om denna Vombat och vi får följa honom både till skolan och på semester. Passar ju speciellt bra eftersom de just nu har sommarlov nere i Australien... 

Home truths utläst

Home truths av Freya North

Det gick snabbare än vad jag trodde att läsa ut denna tjocka bok, och bara det får väl ses som ett gott betyg. Betydligt snabbare än vad jag hade trott eftersom jag främst läser till och från jobbet och sedan kanske någon timme på kvällen. Men det var en riktigt trevlig läsning där sidorna flög fram. Men visst var jag lite otålig ibland och ville veta hur det skulle gå men så snöar författaren in sig på något helt annat (varför gör de så?). Men försökte att inte bläddra framåt i boken, inte allt för mycket i alla fall... 

Home truths är kanske inte direkt någon "finlitteratur" och jag tror alla som har läst den kommer hålla med om det. Den kommer aldrig vinna ett Nobelpris. Inte för att det säger speciellt mycket om kvalitén på boken och litteraturen för många författare som borde ha fått Nobelpriset i litteratur har ju aldrig fått det för att deras böcker inte anses vara tillräckligt fina, svåra och otillgängliga (det är väl först på senare år som någon har fått Nobelpriset i litteratur som var känd av oss vanliga dödliga). Boken är i vilket fall som helst en lättläst, trevlig och lättsmält historia som egentligen är en fortsättning på tre andra böcker.  Men eftersom den är en fristående bok så behöver man inte läst böckerna innan (jag har det till exempel inte men har blivit lite sugen på att göra det nu) utan man kommer snabbt in i boken utan några som helst problem. 

Vi får följa de tre systrarna Pip, Fen och Cat på deras olika vägar för att hitta sig själva. Den tar sig olika uttryck, speciellt efter att de får reda på ny information om sitt systerskap och familj, och vi får följa med under hela resans gång. Det görs genom att vi än följer Pip än Fen för att komma tillbaka till Pip och sedan Cat. Det kan bli lite rörigt med allt hoppande då allt händer samtidigt och därför skildras samtidigt. Jag personligen tycker om det för jag tror att det hade blivit tråkigare att läsa om allt hade skrivits om Pip först och sedan Fen osv eftersom systrarnas berättelser åker in och ut i varandras. Tror att det hade blivit onödiga upprepningar istället som nu att man får reda på vad alla tänker och tycker just precis vid det tillfället. Men det kan man ju ha många åsikter om, för och emot. 

Boken var i vilket fall en trevlig läsning där man hela tiden ville veta hur det skulle gå. Det tog kanske lite väl lång tid till att komma fram till själva problematiken, det stora livsomvälvande, i min smak. Trodde aldrig jag skulle komma dit ett tag. För det blir det ett minus. Men resan dit var ändå läsvärd så ett plus för det. Så vill man ha en bok att läsa i hängmattan, en bok som inte direkt aktiverar en utan bara är trevlig lugn läsning, är denna bok ett bra val. Är man ute efter något annat än en "chick-litt", vilket är vad denna bok betecknas som, ska man leta efter något annat att läsa i bokhyllan. 

Betyg: Trevig läsning för stunden. 

Vilken Feast!

Feast den australiensiska mattidningen

Idag kom denna fantastiska mattidning i brevlådan. Den är så otroligt bra och jag drömmer mig bort vid varje recept! Synd att den bara finns i Australien, vilket försvårar inköpen av ingredienser eftersom det finns lite olika matvaror här och där. Men det mesta går nog ändå... Det jag tycker är bäst med denna mattidning är att den innehåller mat från hela världen och har roliga annorlunda artiklar där de besöker lokala butiker som saluför varor från olika områden i världen eller där de besöker familjer som får berätta om sin matkultur. Blir naturligtvis extra roligt när man själv har bott i Australien och kan känna igen olika områden mm. 

Så som ni förstår blir det läsning i denna ikväll! 

Bästa mattidningen någonsin!

Feast

Vill bara slå ett slag för den här fantastiska mattidningen från Australien! Den har inte ens några riktiga konkurrenter att tala om. Tidningen Feast tar upp olika kulturer och länder och vilken mat som kommer därifrån. Genom recepten från man lära känna ett land vilket är fantastiskt och genom artiklar om familjen de besöker och affärer träffar man olika människor och får tips om hur man lagar maten. Den är så otroligt mycket trevligare än någon annan mattidning jag har bläddrat i. Feast har allt! 

Sedan är det självklart så att den är rolig att bläddra i eftersom jag har bott i Australien och kan känna igen olika platser som omnämns. Alltid roligt när man kan se en bild framför sig över hur det ser ut. 

Tyvärr kan man inte köpa den i Sverige men man kan prenumerera på den som jag och få den hemskickad till sig. Väntar bara på att tidningsaffärerna i Sverige förstår vilken bra tidning det här är! 

Man kan också köpa den i AppStore om man har en sådan apparat... 

Cocaine blues färdig läst

Klar och färdigläst. Jag kanske är lite partisk för en del av att jag tycker att den här boken är rolig att läsa bottnar ju naturligtvis i att jag har bott i Melbourne under ett år och känner till staden och gatorna som nämns och en del av byggnaderna som fortfarande står kvar. Det medför ju självklart att det är lättare att se allt framför sig och även återuppleva egna upptäcktsfärder. Men om man ser bort från just det tycker jag att det är uppfriskande med en kvinnlig, frisläppt deckare som löser mysterier i höga klackar och dyrbara klänningar. Hon är verkligen lite som en kvinnlig James Bond! Hon tar verkligen för sig och är inte rädd av sig utan utgår på något sätt att det där kommer hon klara hur bra som helst. En otroligt modern kvinna för att vara under 20-talet och något säger mig att hon skulle vara en modern kvinna även nu. Hon räds inte för att ta för sig och gå in i manliga kretsar för att ta reda på det hon vill och för att hjälpa de som behöver hjälp.  

I denna bok behandlas två mysterier parallellt med varandra. Det ena är ju att lösa varför en en vän till familjen inte tycks må bra, Lydia, och det är därför hon ger sig iväg till Melbourne och den andra uppkommer tidigt efter att hon kommit till Australien i form av att någon håller på med olagliga aborter där kvinnorna blir allvarligt sjuka eller dör. Båda brotten måste lösas och till sin hjälp har Phryne två snälla, om än lite buffliga ibland, taxichaufförer som hon träffar sin första dag i Melbourne och Dot (Dorothy) som blir hennes sällskapsdam och hembiträde. Alla fyra får vara med om äventyr och ta risker som i alla fall Dot inte hade tänkt sig. Dot är katolik och Phrynes sätt att leva är inte riktigt så hon har uppfostrats... 

Boken är inte översatt till svenska vad jag vet men det är en lättläst bok, när kläderna beskrivs kan det dock vara svårt att veta exakt vad alla ord betyder utan att slå upp. Men det är trots allt inget man störs av i berättelsen eller ens behöver veta för att hänga med i allt.  

Cocaine Blues av Kerry Greenwood är vad jag kallar mysdeckare, trevliga deckare som pusslar ihop en historia där lösningen finns tidigare än man förstår om man bara stannade upp och tittade på bevisen. Det är en deckare där man inte behöver stänga alla fönster och dörrar för att våga läsa utan man kan i lugn och ro läsa den var man än är och när som helst.  Det är inget läskigt i den utan bara en bra skriven deckare som är väl värd att läsas! 

Betyg: Gillar boken! Väl värd att läsas så avskräcks inte av att den inte är översatt till svenska än.  

Cocaine Blues

Cocaine Blues av Kerry Greenwood

Cocaine Blues är den första boken i serien av Kerry Greenwood om den tuffa damdetektiven miss Phryne Fisher som kommer tillbaka till Melbourne, Australien, för att lösa ett mysterium. Hon blir kvar och därav blev det en serie böcker. 

Böckerna utspelar sig i 20-talets Melbourne och Phryne Fisher beskrivs som en kvinnlig James Bond. Och eftersom jag har sett serien på TV, producerad 2011, och har läst en bok sedan tidigare (kan inte minnas vilken det var dock bara att det var någon i mitten av serien) kan jag bara hålla med. Just nu håller de på att producera fler avsnitt i TV-serien och det ser jag fram emot. 

Men nu börjar läsningen av första boken.  

ISBN: 9781741145663

Skriven: 1989