Här. Hand. Häller. Av Torhild Elisabet Sandberg med illustrationer av Emily Ryan får vi ännu en gång träffa Petra och Fredrika men också Petras familj och skolkamrater. Denna gång har Petra trillat från klätterställningen och brutit handleden och vill se till att klätterställningen som hon trillade ifrån tas bort då den är trasig. Men det är ingen som lyssnar till vad hon säger. Kan konst kanske få de vuxna att lyssna?

I denna bok (del 5 i serien) är det samtidskonst/performancekonst som får ta plats. Allt börjar med att Petra ser några kvinnor som galopperar som hästar gatan fram på TV och diskuterar detta med Fredrika. Är det verkligen konst bara för att de säger att det är det? Vad vill de säga? Med det för ögonen vill Petra skapa en egen förändring på skolgården där hon tycker att den trasiga klätterställningen ska bort. Hon gör något knäppt och tokigt och alla blir arga. Men kommer hennes konst skapa en förändring?

Precis som i första boken avslutas boken med några sidor där konsten som har varit med tas upp och beskrivs lite mer. För kan allt vara konst bara för att någon säger att det är det? Ja det är en av frågorna denna bok lyfter och som vi får ta ställning till.

Boken lämpar sig bra för läsaren som börjat med kapitelböcker utan många bilder men där det ändå finns bilder genom hela boken. Bilderna är fina och illustrerar fint det boken berättar om.

När jag läser denna bok börjar jag fundera på vad är konst egentligen. Vad tycker jag är konst? För vi tycker ju alla olika. Och något som jag tänker att denna bok vill ge läsaren är just det. Att börja fundera på vad konst är, vilken konst tycker jag om och tycker jag verkligen att allt är konst bara för att någon säger det? Ja det är många frågor som kan börja snurra i huvudet på en.

Jag kommer ge denna bok 4 (av 5) för det är en väldigt bra första konstbok där man pratar om konst och vad det är. Med lite fler bilder tror jag att boken hade fungerat bra för min 4 åring men nu är det alldeles för få bilder i den för att det skulle gå på ett bra och trivsamt sätt där det hade varit roligt.

Tack Torhild Elisabet Sandberg för att jag fick läsa denna fina bok och lära mig mer om samtidakonst!