Fru Guptas spöke av Lars Nim med illustrationer av Sofia Wrangsjö är andra boken om kompisarna Max och Milly och Max hund Milo. Denna gång ska det försöka lösa mysteriet med spökerierna hemma hos fru Gupta, Max granne. Men hur fångar man egentligen spöken? Och finns de ens? Ja här följer en både äventyrlig och rolig spökjakt på ett spöke som inte finns. För visst finns det inga spöken… Eller?

Jag läste denna bok med min snart 5 årige son och han tyckte att den var spännande och på sina ställen tokigt rolig då han skrattade åt det som hände. För det här är en bok med ett litet tokigt äventyr som tar upp det man inte riktigt kan förklara (vilket ju är det spöken är) och försöker fånga det. Men det blir svårare än både Max och Milly hade tänkt sig trotts att de kommer på flera smarta fällor blir det inte riktigt som de har tänkt sig. Vi sitter och undrar hela vägen fram till slutet vad det är för spöke som finns hos fru Gupta och läste nästan slut boken första dagen. Nu vill sonen läsa den en gång till!

Konditori Ruto är med även i denna bok och det är främst här de flesta tokigheterna inträffar. Kanske hade konditoriet och Max tokiga familj kunnat få ta lite mer plats. Hans föräldrar och konstiga bakverk, som vaniljmazarin med wasabi, skrattar vi åt och här känns det som att det finns mer att hämta.

Kapitlen är några sidor långa och genom hela boken är det färgbilder (om än inte på varje sida) vilket gör den lättläst för de läsare som börjat läsa lite längre kapitelböcker.

Det här var ett roligt återseende av de tre vännerna med familjer som är konstiga på sitt sätt. Vi hade väldigt roligt åt dem och vill ge denna spännande spökjaktsbok med klurigheter och tokigheter 4 (av 5) och hoppas få träffa på dem vid fler tillfällen!

Tack Lars Nim och Blue Publishing för att vi fick läsa!

I Millys dagbok kan man läsa om hur de båda vännerna träffades och deras första äventyr tillsammans.