Tisdagarna med Morrie är en bok som får en att fundera på hur bra man egentligen har det. För det har man ju, egentligen. Morrie håller sig uppe och är aktiv, så gott det går, och fortsätter leva sitt liv trotts de förhinder som han får.
Boken är väldigt utlämnande på ett sätt. På ett annat kanske inte alls. För det som skrivs och som boken handlar om är ju inte att Morrie kommer dö eller hans liv även om det tas upp för det är ju genom sitt liv han har fått sina erfarenheter och tankar, det är en del men det är inte det viktiga inte det som ska förmedlas. Nej det är att leva livet. Att leva det liv man har och ta vara på det. Att öppna ögonen och se istället för att rusa på och knappt ha tid att andas. För om vi inte lever våra liv nu när hade vi tänkt göra det? Egentligen? För mig är det det boken handlar om. De olika aspekterna av att leva sitt liv och hur man sammanflätar det med ens familjs och vänners liv. Morrie har genom sitt liv funderat på dessa frågor och med Mitch diskuterar han dem och för vidare det han har kommit fram till.
I boken får vi följa både Mitch och Morrie. Mitch som inte har tid för något mer än arbete och som springer mellan olika jobb med stressad min. Morrie är hans motpol som njuter av sitt liv och som egentligen aldrig slutar göra det. När Mitch träffar Morrie igen efter alla dessa år så blir det inte bara en träff utan flera och för varje träff, på tisdagarna, så tas ett nytt ämne upp som har med livet att göra, familjen/äktenskapet/döden för att nämna några. Tankarna Morrie har runt dem och frågorna Mitch har bygger upp mina egna tankar och funderingar runt dem. Som vanligt när jag läser böcker som ger mig funderingar och tankar vill jag spara dem, behålla dem, men jag vet att snart kommer jag antagligen glömt det jag tänkte och gått vidare. En för hoppning är då bara att det jag glömt bort ändå ligger kvar och påverkar mig till att leva livet...
Ett avslutande citat som Morrie själv citerar och som jag tycker är väldigt bra är från Wystan Hugh Auden: Älska varandra eller gå under
Betyg: En bok värd att läsas och fundera över. Så läs den när du har tid och inte är stressad för det är den värd.