Through the looking glass är faktiskt inte alls lika bra som Alice's adventures in Wonderland tycker jag. Den är, om möjligt, ännu konstigare än den första boken. Men det är i den andra boken om Alice som man ser ett tema som finns i båda böckerna. Och det är sällskapsspels temat. I första boken är det en kortlek och i denna bok är det ett schackbräde. Det som jag kan tycka är roligt med Alice i Spegellandet är att handlingen i boken dras framåt genom att ett parti schack spelas och att det är så Alice förs framåt genom landet. Dessutom i ett genomtänkt schackparti som ska vara riktigt genomfört (inte för att jag vet om det är det för jag kan ingenting om schack).

I denna bok finns mina absoluta favoriter från filmen Alice i Underlandet med för det är nämligen de talande blommorna och de roliga insekterna. På något sätt så är det den delen som fascinerar mig mest nu också. Det kanske beror på att jag är biolog och miljövetare vad vet jag men tanken att blommor skulle kunna tala och vilka personligheter de skulle ha då är en både spännande och rolig tanke. För att inte tala om alla roliga insekter det finns som ser rolig ut men också kan ha de mest fantasieggande namn. Vilket man märker att Lewis har tagit fasta på vilket är roligt.

Sedan är det i denna bok vi finner Tweedledum och Tweedledee och så klart Humpty Dumpty som alla kommer från gamla engelska barnramsor. Lewis har använt sig av ramsorna som bas för det som utspelar sig i hans berättelse och utvecklar det på sitt sätt. Men när man läst de gamla ramsorna, som också finns med i boken genom att Alice tänker dem, ser man att alla de olika delarna är med i berättelsen om Alice också när hon möter karaktärerna. Fast då som en bakomligande ej framträdande del i det hela. Själva mötet mellan de och Alice handlar om något annat.

Betyg: Inte lika bra som första boken tycker jag men har sina ljuspunkter och har man läst första så borde man läsa andra...