Boktjuven av Markus Zusak
Nu har jag läst ut Boktjuven och det är en riktig lite tegelsten, den är ju ganska så tjock med sina nästan 600 sidor. Så inget för nybörjar läsaren precis. Men med ett engagerande ämne så flyger man nästan fram över sidorna och det går ganska snabbt att läsa, för man vill ju veta hur det går även om man får en tjuvtitt redan i början av boken.
Boken handlar om Liesel Meminger som lämnas över till fosterfamiljen Hans och Rosa Hubermann av sin mamma. Allt för att försöka skydda henne eftersom mamman blir förföljd i Tyskland därför att hon är kommunist, eller i alla fall anses vara det. Pappan är inte med alls men allt pekar mot att han redan tagits till ett koncentrationsläger på grund av att han är kommunist och alltså oliktänkande. Första gången vi möter Liesel så gör vi det på ett tåg till München. Där på en kall tågbänk dör nämligen hennes bror och världen faller samman. Den händelsen förföljer Liesel under hela boken på ett eller annat sätt men ger henne kanske också den styrka som hon behöver för att ta sig vidare själv i den nya staden och fosterfamiljen. Det är också här vi förstår att berättaren av denna berättelse är Döden, som kommer passera i Liesels liv flera gånger. Döden som tar upp själarna och för bort dem från det jordiska livet men som ibland stannar upp och ser sig omkring och på så sätt får denna berättelse att berätta.
Att det är just Döden som har fått rollen som berättare är ganska passande med tanke på att så många människor dog under 2:a världskriget på så många olika ställen. Döden kan med lätthet fläta ihop de olika händelserna och framföra små glimtar av den värld Liesel lever i och som hon kanske inte själv alla gånger vet om. Sedan gör det naturligtvis att boken skiljer sig från andra böcker för hur många av dem har Döden som berättare? Jag har inte läst någon annan i alla fall. Att få en liten inblick och följa Dödens arbete är trotts allt helt nytt men också en intressant aspekt av boken. För visst måste Döden också kunna ha tankar och känslor? Här kommer de fram lite och är lagom för att föra berättelsen framåt. Det är helt klart ett intressant sätt att berätta berättelsen och ger i alla fall Markus Zusaks syn på hur Döden är...
Boken i sig tar ju inte upp ett direkt nytt ämne i bokform. 2:a världskriget har det skrivits om på olika sätt i olika romaner sedan det tog slut. Det som är annorlunda i denna bok, förutom att Döden är berättaren, är att vi får följa en ganska så vanlig tysk familj under kriget när bomberna faller över staden och judar och oliktänkande tvingas marschera fram och tillbaka genom staden. Den skildrar helt enkelt det osäkra livet i Tyskland där man inte visst vad man fick göra/säga eller tänka. Nu är just Liesels fosterfamilj vanlig utåt men på insidan, innanför husets väggar, är de ovanligare. För de gömmer en jude i källaren. Men det är något ingen av dem visar eller ens tänker på utanför huset. För vad som skulle hända om någon kom på dem vill de helst inte tänka på, än mindre uppleva. Men det är just detta liv innanför och utanför husets väggar på en gata som heter Himmel Strasse i Molching utanför München som berättelsen utspelar sig och som vi får veta allt om.
Saknar jag då något? Nej boken är bra skriven och får en att vilja läsa vidare om vad som kommer hända och hur kriget kommer närmare det lilla huset på Himmel Strasse. Visst kan inte allt tas upp och det finns ju så mycket mer att berätta. Men därför finns det ju också fler böcker. Fast när jag tänker efter så är det faktiskt något jag saknar och gärna hade velat ha lite mer av och det är att det gärna hade fått stå lite mer om vad som hände sedan. För vad hände sedan? Vilka öden fick de överlevande egentligen? Det hade jag gärna haft lite mer om.
Betyg: Bra bok som får en att vända blad.
Skriven: 2005
ISBN: 9789186587833
