Pinquo är nu slutläst och jag blir lika ledsen varje gång över slutet. Det är så sorgligt! Men på något sätt riktigt bra eftersom det får en att fundera på hur vi människor påverkar vår omgivning, både på bra sätt men tyvärr oftast på dåliga. Som biolog och miljövetare tycker jag att det här är en riktigt bra bok som tar upp stora frågor utan att man egentligen märker det. Men konsekvenserna av de stora frågorna går inte förbi en. De är ju själva berättelsen och lämnar inte sidorna utan att beröra en på ett djupare plan.
Nu när jag lägger ifrån mig boken, och funderar på varför inte slutet kunde vara annorlunda. Kan det sluta på ett annat sätt? Ett lyckligare, mysigare och roligare slut hade ju varit trevligt men kanske själva innebörden av boken hade gått lite förlorad. För det kraftfulla slutet får katastrofen, och människornas inblandning i den, att träda fram så mycket tydligare. Och det är ju bra. För detta är en bok som väcker funderingar och tankar som förhoppningsvis lever kvar länge och som på sikt kan göra världen till en bättre plats att leva på!
Första gången jag läste den här boken gick jag i trean, om jag kommer ihåg rätt. Redan då tyckte jag om boken och ibland är det ju lite riskfyllt att läsa gamla favoriter från barndomen igen. Men Pinquo höll måttet hela vägen den här gången också. För hur kan man inte charmas över den lilla dvärgpingvinen Pinquo som är en riktigt liten osjälvisk överlevare! Läs boken så kommer du också bli förälskad i Pinquo och hans små dvärgpingvin vänner som bor i hålor nere vid stranden.
Betyg: En bok du måste läsa och som inte kommer lämna dig oberörd!
