Kaffe med rån

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg

Kaffe med rån är en bok jag har haft i hyllan ett tag och nu kändes det rätt att ta fram den så här lagom till påsk. Under påsken ska man ju läsa deckare, i alla fall i Norge, och även om denna inte är riktigt en deckare så är det ju lite åt det hållet. Hoppas däremot på skratt än blodiga lik... 

Boken handlar om några äldre på servicehuset Diamanten i Stockholm. Efter neddragning efter neddragning av fika, hemlagad mat och personal har de tröttnat. Nu får det allt bli en ändring när fångar på landets fängelser till och med får bättre mat. Och inlåsta är de ju på servicehuset ändå eftersom de varken får ut och promenera eller vara uppe längre än till kl 20. 

Det är så vännerna Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta bestämmer sig för att starta Pensionärsligan som ska ta från de rika och ge till de fattiga, och så lite till sig själva förstås. Med rullatorer och käppar ger de sig iväg på rövarstråt och ett riktigt spännande äventyr i den undre världen! 

Ska bli roligt att läsa om dessa driftiga pensionärer! Ser fram emot rolig läsning. 

Surt sa räven om rabarberna

Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Nu har jag läst och skrattat åt hur tokigt allt kan bli. Surt sa räven om rabarberna var en rolig bok och en liten feelgood roman som man kan läsa och pigga upp sig med. Det är ju alltid trevligt att ha sådana på lager. Att den dessutom är väldigt lättläst med lagom långa kapitel är ju naturligtvis ett plus. 

Boken handlar om Gunnar och Berta som har flyttat in till en lägenhet i Simrishamn efter många år i hus. De saknar sin trädgård och är så glada åt sin kolonilott dit de cyklar nästan varje dag tillsammans med sina nya vänner Konrad och Hjördis, som har kolonilotten bredvid. Här funderar de på vilka växter de ska så och plantera och livet verkar vara riktigt enkelt och trevligt. Men så blir det ju ett missförstånd med Gunnar i mitten bara därför att han köpte en blomma till Berta men skulle skoja till det. Och missförståndet växer tills den får sitt egna lilla liv bland kolonilotterna. Hur ska Gunnar klara ut detta? 

Fast Gunnar är allt inte den enda som har en hemlighet utan det har Berta och Hjördis också. Men ska två tanter verkligen ge sig ut på det äventyr de funderar på? 

Ja det är en bok med många förvecklingar och hemlighetsmakeri. Gunnar för att han försöker skydda och Berta och Hjördis för att de undrar om de har styrkan och modet att våga stå på egna ben. De alla beskrivs med värma och lyfts fram som vardagshjältar i den lite vilda värld en kolonilottsförening verkar vara :). De dråpligheter som händer på grund av missförstånd och hemlisar är ju roliga att följa och ibland skrattar man högt åt de situationer som uppkommer. För det blir ju tokigt lite här och där om man säger så. 

För mig är detta en bok man kan ta fram en lite tråkig dag då man vill skratta. Det vill man väl i och för sig alltid men ibland vill man det lite extra och då kan man ta fram denna bok. Den bjuder nämligen på igenkänning och dråpliga situationer som man själv mycket väl skulle kunna hamna i någon gång någon stans. Det kanske också just igenkänningen som roligare och man tar till sig boken på ett annat sätt än en bok man inte riktigt kan relatera till. Åldern har ju inte riktigt något med livet och saker som händer i det att göra. Klokare kanske man blir med erfarenhet men det är ju just hur man förhåller sig till den klokheten som skapar de situationer man hamnar i. Därför kan vi nog alla känna igen oss på ett eller annat sätt och tänka: "Det där skulle också kunna hända mig..." 

Efter att ha lagt ner denna bok funderar jag på vilken bok av författarinnan jag kommer läsa härnäst. För att det kommer bli någon mer är jag helt säker på... 

Betyg: Rolig bok med igenkänning som är värd att läsas. 

Skriven: 2012 

ISBN: 9789173553001 

Surt sa räven om rabarberna

Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Nästa bok på tur är en lite tunnare bok som jag hoppas är rolig. Den verkar i alla fall rolig när jag läste om den men vi får se.

Surt sa räven om rabarberna handlar om Berta och Gunnar och deras liv på och omkring son kolonilott i Simrishamn. De är så glada över att de fick en kolonilott här och att deras nya vänner Hjördis och Konrad har kolonilotten bredvid. De odlar och pysslar i sin lilla trädgård men så börjar ett missförstånd ta fart i kolonilottsområdet och allt blir inte som förut. Allt därför att Gunnar bestämde sig för att köpa en liten blomma till sin Berta... 

Snabbläsare eller långsamläsare

Ja vad är ni egentligen. En som läser ut en bok snabbt och vänder blad nästan hela tiden för ni har förfinat snabbläsningens ädla konst eller den som läser tyst för sig själv i huvudet? Jag tillhör den senare kategorin. Jag läser inte direkt långsamt men speciellt snabbt läser jag då inte. Nej jag suger mer på orden och meningarna som om de var små karameller. Smakar på dem innan jag tar mig vidare. Då går det ju lite långsammare också så klart och det är mer när det är bra böcker, böcker som jag läser för att jag själv valt det, som jag gör så med. Andra böcker som till exempel kurslitteratur har man ju ett helt annat läsmönster med, även om jag aldrig har varit en snabbläsare. 

 

Äntligen Vasaloppet!

Som jag har väntat på denna dag då Vasaloppet körs! Ser inte annars på sport alls men Vasaloppet är heligt. Då äter man blåbärssoppa (som ju är så otroligt gott), tittar på naturen som de tävlande åker förbi och på intervjuer om bläbärssoppa och andra viktiga saker. Jag har självklart köpt blåbärssoppa så att allt är klart för idag. Ja så nu och några timmar framöver kommer jag sitta framför TVn. 

Blev besviken förra veckan då Vasaloppet egentligen skulle vara. Första gången i historien flyttar de loppet och för vaddå om man får fråga. För att skid VM är i Falun. Dåligt säger jag! 

Nej nu startar det strax så Hej så länge! 

Boktjuven

Boktjuven av Markus Zusak 

Boktjuven av Markus Zusak 

Nu har jag läst ut Boktjuven och det är en riktig lite tegelsten, den är ju ganska så tjock med sina nästan 600 sidor. Så inget för nybörjar läsaren precis. Men med ett engagerande ämne så flyger man nästan fram över sidorna och det går ganska snabbt att läsa, för man vill ju veta hur det går även om man får en tjuvtitt redan i början av boken.  

Boken handlar om Liesel Meminger som lämnas över till fosterfamiljen Hans och Rosa Hubermann av sin mamma. Allt för att försöka skydda henne eftersom mamman blir förföljd i Tyskland därför att hon är kommunist, eller i alla fall anses vara det. Pappan är inte med alls men allt pekar mot att han redan tagits till ett koncentrationsläger på grund av att han är kommunist och alltså oliktänkande. Första gången vi möter Liesel så gör vi det på ett tåg till München. Där på en kall tågbänk dör nämligen hennes bror och världen faller samman. Den händelsen förföljer Liesel under hela boken på ett eller annat sätt men ger henne kanske också den styrka som hon behöver för att ta sig vidare själv i den nya staden och fosterfamiljen. Det är också här vi förstår att berättaren av denna berättelse är Döden, som kommer passera i Liesels liv flera gånger. Döden som tar upp själarna och för bort dem från det jordiska livet men som ibland stannar upp och ser sig omkring och på så sätt får denna berättelse att berätta. 

Att det är just Döden som har fått rollen som berättare är ganska passande med tanke på att så många människor dog under 2:a världskriget på så många olika ställen. Döden kan med lätthet fläta ihop de olika händelserna och framföra små glimtar av den värld Liesel lever i och som hon kanske inte själv alla gånger vet om. Sedan gör det naturligtvis att boken skiljer sig från andra böcker för hur många av dem har Döden som berättare? Jag har inte läst någon annan i alla fall. Att få en liten inblick och följa Dödens arbete är trotts allt helt nytt men också en intressant aspekt av boken. För visst måste Döden också kunna ha tankar och känslor? Här kommer de fram lite och är lagom för att föra berättelsen framåt. Det är helt klart ett intressant sätt att berätta berättelsen och ger i alla fall Markus Zusaks syn på hur Döden är... 

Boken i sig tar ju inte upp ett direkt nytt ämne i bokform. 2:a världskriget har det skrivits om på olika sätt i olika romaner sedan det tog slut. Det som är annorlunda i denna bok, förutom att Döden är berättaren, är att vi får följa en ganska så vanlig tysk familj under kriget när bomberna faller över staden och judar och oliktänkande tvingas marschera fram och tillbaka genom staden. Den skildrar helt enkelt det osäkra livet i Tyskland där man inte visst vad man fick göra/säga eller tänka. Nu är just Liesels fosterfamilj vanlig utåt men på insidan, innanför husets väggar, är de ovanligare. För de gömmer en jude i källaren. Men det är något ingen av dem visar eller ens tänker på utanför huset. För vad som skulle hända om någon kom på dem vill de helst inte tänka på, än mindre uppleva. Men det är just detta liv innanför och utanför husets väggar på en gata som heter Himmel Strasse i Molching utanför München som berättelsen utspelar sig och som vi får veta allt om. 

Saknar jag då något? Nej boken är bra skriven och får en att vilja läsa vidare om vad som kommer hända och hur kriget kommer närmare det lilla huset på Himmel Strasse. Visst kan inte allt tas upp och det finns ju så mycket mer att berätta. Men därför finns det ju också fler böcker. Fast när jag tänker efter så är det faktiskt något jag saknar och gärna hade velat ha lite mer av och det är att det gärna hade fått stå lite mer om vad som hände sedan. För vad hände sedan? Vilka öden fick de överlevande egentligen? Det hade jag gärna haft lite mer om. 

Betyg: Bra bok som får en att vända blad. 

Skriven: 2005 

ISBN: 9789186587833  

Boktjuven

Boktjuven av Markus Zusak

Boktjuven av Markus Zusak

Jag har börjat läsa boken Boktjuven av Markus Zusak. Det är en bok som handlar om andra världskrigets Tyskland och de faror som lurade bakom varje hörn där. Boken följer en tysk flicka som som sätts i fosterhem i förorten Molching till München. Hennes föräldrar är kommunister, eller anses vara kommunister vilket var lika illa på den tiden i Tyskland. I Molching får hon en fostermamma och fosterpappa som blir hennes nya familj och i denna bok får vi följa hennes tid i fosterfamiljen. 

Som titeln till boken antyder är hon en boktjuv. Men första boken stjäls faktiskt innan hon kommer till Molching. Den tar hon upp ur snön efter att den blivit tappad på en kyrkogård och istället för att ropa efter den som tappade boken smyger hon ner den i sin egen ficka... 

Vart tog vintern vägen?

I tidigare inlägg skrev jag om att mycket rönnbär betydde kall vinter. Känner att det inte riktigt verkar stämma eftersom det varken har varit en snörik vinter eller speciellt kall. Den känns mest som en utdragen höst som blivit till vår utan att vintern egentligen fått komma fram. 

Februari är ju fortfarande en vintermånad men ändå är det flera plusgrader och den lilla snö som kommit töarbort och bildar isiga hala partier. Detta måste nog ändå vara året då snön istället har varit grå smutsig hal is på alla trottoarer. Jag som gillar de olika årstiderna (och i alla fall inte en höst som sträcker sig månad efter månad och aldrig tar slut) hade velat ha min vinter. Men om den inte ska komma så tycker jag våren kan komma istället för detta hattande fram och tillbaka. Och till alla meteorologer där ute. Bara för att det i januari eller februari råkar bli någon minusgrad när det varit extremt varmt för att vara vinter så är det inte "kylan som kommer". Någon minusgrad är normal temperatur på vintern om inte lite väl varmt. Kom tillbaka med "nu kommer kylan" när vi pratar minus 10 eller mer... 

Något jag sitter och funderar på är om detta är första steget i hur växthuseffekten påverkar klimatet. Inte helt otroligt. Första steget för oss i Sverige tyder på att det blir varmare för att sedan bli kallare ju mer klimatet påverkas och isar smälter. Men jag hoppas att det inte är så medan jag återvinner förpackningar och funderar över vart vintern egentligen tog vägen. 

Deckarna på SVT

Idag kl 21 går sista delen i programmet Deckarna på SVT1 om man vill se. Där är några av våra svenska deckarförfattare samlade och har fått varsin dag där deras liv och leverne granskas för att få svar på varför de mördar i sina böcker. Idag är det Katarina Wennstam som ska vara under luppen. 

Har man missat de tidigare avsnitten så kan man se dem på svtplay än så länge, och det rekommenderar jag verkligen om man missat något eller alla avsnitt. De deckarförfattare som är med i detta program är: Anna Jansson, Denis Rudberg, Katarina Wennstam, Anders Roslund, Börge Hellström och Christoffer Carlsson. 

The Muddle-headed Wombat

Det tog lite tid men nu är den här boken utläst. Tog lite längre tid än vanligt men jag skyller på mitt förkylda huvud. 

The Muddle-headed Wombat av Ruth Park

The Muddle-headed Wombat av Ruth Park

Boken The Muddle-headed Wombat handlar om Wombat och hans båda vänner Mouse och katten Tabby och deras äventyr i den Australiensiska landsbygden. Fast egentligen skulle den kunna utspela sig var som helst, om man bortser från djuren i den som ju är australiensiska, för det är inget direkt i landskap eller det de gör som är extremt australiensiskt. Så man kan känna igen sig och kanske lära sig lite om vilka djur som finns i Australien. Denna bok består av fyra historier/böcker om Wombat och hans vänner där den första handlar om när de alla möts för att sedan ta upp när de börjar skolan, åker på semester och bor uppe i ett träd. Wombat är, skulle jag säga, som en fyra åring och hittar på bus och lär sig saker medan Mouse är den mer vuxna och förståndiga av de tre. Tabby är någonstans mitt emellan även om Tabby själv skulle säga att han är minst lika vuxen och duktig och smart som Mouse. Minst! Men så är det inte riktigt. 

Boken heter ju The Muddle-headed Wombat och att vara muddle-headed betyder att man är virrig och det är precis vad Wombat är. Han minns inte riktigt saker och det gör att det lätt blir lite fel. Men han har ett stort hjärta och vill gärna hjälpa till med allt även om det blir fel under vägen. Även när det är något han är bra på, som att göra eld att grilla över på skolutflykten, blir det inte riktigt som han har tänkt det och han blir väldigt besviken för han vill ju så gärna visa att han faktiskt kan göra saker utan att virra till det. Det är tur att Wombat har Mouse som tar hand om honom. 

Något jag tycker om i boken är att karaktärerna känns väldigt levande. Ingen är helt igenom god och duktig utan de är mer som folk är mest. Alla sidor finns där. Det gör det också roligt att läsa boken. Men det är klart att det gör det svårt att välja vilken man tycker bäst om och för mig gick det fram och tillbaka medan jag läste. För visst är Wombat en väldigt fin vombat men ibland är han lite svår att tycka riktigt om när han visar de sidorna. Annars är det nog Mouse som kommer tvåa men det är en lite tråkig karaktär i all sin ordentlighet... 

Utifrån illustrationerna är det i alla fall klart Wombat som är den som är sötast och han ser också ut som en busig liten fyra-åring som hittar på olika lekar eller sitter och funderar. Alla illustrationer är svarta pennteckningar och de finns på varje sida så det är många att titta på. Jag blir hela tiden sugen på att färglägga dem för de är härligt detaljrika vilket gör att det skulle vara väldigt roligt. Men jag har hållit mig från att göra det... 

Den här boken skulle jag säga passar någon som börjat läsa lite längre kapitelböcker. För de innehåller så många bilder att det bryter av textmassan och lättar upp. Ja det är klart att eftersom den är på engelska, och den har inte blivit översatt, så är det ju tyvärr lite svårt att använda den som det i Sverige. Men den är läsvärd även högre upp i åldrarna (jag tyckte ju till exempel att den var rolig). 

Betyg: Trevlig australiensisk klassiker med fina illustrationer. 

Skriven: 1962 

ISBN: 0207167338

Korintkakor

Nu har jag varit förkyld i några dagar och det börjar bli bättre så orken eller kanske klarheten i huvudet börjar återkomma. Tänkte att jag börjar lite mjuk med att baka lite så jag gjorde korintkakor och här kommer receptet. 

Korintkakor

200 g smör/margarin 
1 dl strösocker 
4 1/2 dl vetemjöl 
1 tsk vaniljsocker eller några droppar vaniljessens 
ca 1 dl korinter

Blanda allt tills det blir en deg som sitter ihop (är lite små smulig). Häll i korinterna mot slutet så att de blandas in ordentligt. Gör små bollar och lägg på plåt och tryck till med gaffel eller fingrar. 
Sätt in i ugnen i 175 grader i ca 10 minuter. 
Det här är en mördegs deg så denna kan man göra mycket med och smaksätta som man vill. Men denna gång gjorde jag korintkakor av den. Supergoda och möra... 

 

Dessa kakor är verkligen enkla att göra, speciellt om man har en bakmaskin, och de är riktigt goda. Njut nu av era kakor! 

Ruth Parks

Ruth Parks föddes 1917 i Auckland Nya Zeeland och dog 2010 i Sydney Australien dit hon flyttade 1942. Hon är med andra ord en Nya Zeelandsfödd Australiensisk författarinna som både skrivit böcker för barn och vuxna. 

Hennes böcker har genom åren fått många priser och utmärkelser.  

Något jag inte visst om henne innan var att hon faktiskt hade svenskt påbrå då hennes mamma var svenska. En liten överraskning faktiskt. 

Australia day

The Muddle-headed Wombat av Ruth Park   Illustrerad av Noela Young 

The Muddle-headed Wombat av Ruth Park 

Illustrerad av Noela Young 

Hoppas att alla har en riktigt bra Australia day idag som firas den 26 januari för att det var då de brittiska skeppen ankom till Sydney Cove 1788. Det ska vi naturligtvis fira med känguru till middag idag och jag tänkte att jag ska börja läsa en australiensisk klassiker inom barnbokslitteraturen. Det blir nämligen boken om en vombat och hans vänner och deras äventyr. I boken The Muddle-headed Wombat finns fyra av berättelserna samlade om denna Vombat och vi får följa honom både till skolan och på semester. Passar ju speciellt bra eftersom de just nu har sommarlov nere i Australien... 

 

Tomten är vaken

Tomten är vaken av Astrid Lindgren   Illustrationer av Kitty Crowther

Tomten är vaken av Astrid Lindgren 

Illustrationer av Kitty Crowther

Tomten är vaken är en julbok skriven av Astrid Lindgren med inspiration av Viktor Rydbergs bok Tomten. Den här boken har en lite speciell historia bakom sig som jag tänkte börja med att ta upp. Den är nämligen skrivan av Astrid Lindgren för den internationella marknaden som tyckte om Harald Wibergs illustrationer till Viktor Rydbergs Tomten men som inte ville ha Rydbergs text till illustrationerna. Därför har denna bok aldrig publicerats tidigare i Sverige och har hos oss varit bortglömd. Utomlands, som Tyskland och USA, så har den sedan 1960- talet tryckts flera gånger till jul och är en uppskattad julbok. Så varför kom den tillbaka till Sverige nu 50 år senare? Jo därför att det tyska förlaget hittade Astrids orginalberättelse på svenska och skickade tillbaka den till Sverige för publicering. Och så fick vi en till Astrid Lindgren bok att läsa och älska... 

Tomten är vaken är med andra ord inspirerad av Viktor Rydbergs Tomten (som jag faktiskt precis upptäckta att jag har just den boken som Harald Wiberg illustrerade och som var upptakten till att Astrid skrev Tomten är vaken). Men nog om det nu koncentrerar vi oss på denna bok. Den är skriven med barnen i fokus och vi får följa tomten på hans promenad genom gården för att kontrollera att allt ser ut som det ska och att alla mår bra, både djur och människor. Små spår i den gnistrande snön är det enda som visar för människorna att Tomten har varit runt bland husen under natten medan de sov. 

Berättelsen har svensk folktro i sig eftersom hustomtar fanns överallt förr i tiden och det kanske de gör nu också fast ingen vet om det. Jag vill gärna tro det i alla fall. Livet blir lite roligare då. Men i och med att det inte bara är en berättelse om tomten utan också hur tomten lever sitt liv på gården så blir det också en insyn i svensk folktro och berättar något mer än bara en fin berättelse om en tomte och tomtens vänner djuren. Fint tycker jag! 

Något jag gärna hade sett skulle vara att den var skriven på vers/rim för jag märker, när jag läser boken, att jag gärna vill falla in i att läsa den i vers. Vilket fungerar ibland men som oftast faller platt. Tror att boken hade lyfts ytterligare om den varit skriven på vers så ett naturligt flyt och rytm i texten fanns. Inte för att berättelsen i sig står och faller med det men läsupplevelsen hade blivit en helt annan. 

Illustrationerna är vänliga och visar en tomte som är snäll när han smyger runt i gården och klappar om alla djuren. Jag tycker nog allra bäst om illustrationen som visar hur tomten ligger i sin säng och läser innan han ska somna. Det ser så mysigt och härligt ut... 

Betyg: Fin julbok till samlingen men som hade vunnit på att vara skriven med mer rytm. 

Skriven: 1960 

ISBN: 9789129680935 

Michael Bond

Michael Bond, född 1926, är en engelsk författare som är mest känd för sina böcker om Paddington. Innan han blev författare på heltid skrev han korta noveller och teaterpjäser parallellt med att vara kameraman på BBC. 1958 kom första boken om Paddington och sedan har det blivit några stycken om björnen från mörkaste Peru. 

Paddington får en julklapp

Paddington får en julklapp av Michael Bond  Illustrerad av R.W. Alley

Paddington får en julklapp av Michael Bond

Illustrerad av R.W. Alley

Paddington får en julklapp är en trevlig bilderbok att läsa inför jul om den lilla björnen från det mörkaste Peru. Lite aktuell är ju björnen också i och med den nya biofilmen om Paddington som just nu går på SF och handlar om när Paddington kom till London och England. Den här boken är senare då Paddington redan bor hos familjen Brown och ska fira jul. 

Paddington har läst i tidningen att man på varuhuset Barkridges kan få träffa tomten och åka släde genom Vinterlandet där man får besöka tomtensverkstad och dit vill han åka tillsammans med familjen Brown. Han är nämligen nyfiken på att se om tomten gör sin egen marmelad (och alla Paddington kunniga vet hur intresserad Paddington är av just marmelad). Paddington har sparat sin veckopeng under flera veckor för att ha råd med denna utflykt så förväntningarna är höga. Men det blir inte riktigt som Paddington tänkt sig... 

Vem kan inte bli charmad av denna lilla björn som ser så fantastiskt söt ut i sin röda hatt och blåa kappa? Han är en utomordentligt fin björn som ger sig ut på äventyr för att upptäcka världen och kanske få lite marmelad också. För mig var det här en ny Paddingtonbok så det var roligt att få uppleva Paddingtons julutflykt som nog var tänkt att skapa julkänsla i familjen Brown men som inte riktigt levde upp till det. Jag tycker att den är riktigt trevlig och underhållande julberättelse om hur ett varuhus hanterar julen (omdömet här kan vara lite påverkat av den bedårande lilla björnen Paddington som vi ser på illustrationerna) och sina besöker både stora och små som barn och björnar. Problemen börjar när Paddington inte får träffa tomten eftersom han inte är en pojke eller flicka utan just en björn men trotts detta bestämmer han sig för att hjälpa till och det går ju sisådär kan man säga. I vilket fall som helst får man följa hans resa och precis som titeln ju säger så får han ju en julklapp på slutet. Frågan är ju bara vad som är i den. 

Illustrationerna i denna bok är innehållsrika och fina som förmedlar juläventyret på varuhuset på ett bra sätt. Jag tycker framför allt om de illustrationer som får ta upp en hel sida för det är där det händer mer saker runt omkring vilket ju är det jag gillar. Sedan är Paddingtons miner och känslor också väldigt att roliga att följa från bild till bild.  

Tyvärr verkar det vara så att denna bok är slut på förlaget så vill man inhandla den så får man gissningsvis leta på andra hands marknaden. 

Betyg: Trevlig julbok om den fina kloka björnen Paddington som lätt blir en favorit. 

Skriven: 1997

ISBN: 9789132157363 

Ulf Stark

Ulf Stark, född 1944, räknas som en av sveriges främsta barn- och ungdomsförfattare och har genom åren skrivit många böcker som Kan du vissla Johanna? och Min vän shejken i Stureby. Han har fått flera priser för sitt författarskap så som Astrid Lindgren-priset 1993 men också Guldbaggen 1999 för bästa filmmanus för Tsatsika, morsan och polisen

Han skriver också filmanus till sina egna böcker som filmatiseras vilket jag tycker var roligt att höra.